En av mitt livs största läsupplevelser är Expeditionen så självklart ville jag läsa Vitön också. Jag köpte dem på bokmässan i höstas och fick dem fint signerade av fantastiska Bea. Men sen hade jag så mycket med jobb och studier att jag med flit sparade dem till jullovet för att verkligen kunna njuta av dem. Jag skriver ”dem” för att jag läste om Expeditionen innan jag tog tag i Vitön. Det var så många år jag läste Expeditionen plus att jag bara läste pocketversionen.

Bea Uusma publicerade Expeditionen 2013 men har fortsatt sin forskning efter det. Vitön handlar därför om de nya rön hon gjort under den här perioden. Teknik har utvecklats och förfinats och vissa tester som inte var möjliga då görs nu istället. Hon testar blod och kopierar Andrées dagbok på ett sätt som gör att den plötsligt går att läsa. Händelseförloppet kring hur de tre männen är fortfarande inte helt klart och jag minns inte exakt vad hon kommer fram till mer än att hon måste förlika sig med att hon aldrig riktigt säkert får veta.

Spoiler:
Jag tycker inte om slutet där Bea liksom ger upp. Det är sorgligt även om hon intalar sig själv att hon måste gå vidare. På ett sätt förstår jag det, Andréexpeditionen har blivit som en drog för henne och den har typ styrt hela hennes liv de senaste 30 åren eller så. Om hon nu verkligen håller sig ifrån vidare forskning så hoppas jag att hon finner frid i det. För visst finns det mycket annat här i livet att göra!

Förlag: Norstedts (2025)
Utläst: 17 januari 2026
Mitt betyg: 5/5