Jag behövde något att lyssna på och insåg [i februari] att den här var rätt nyligen släppt. Gillar verkligen Lunabba så kastade mig över den.

Lunabba skriver om den strukturella rasism som politiken, medierna och normerna idag bedriver. Dvs sådant som att en vit gärningsman nästan alltid beskrivs som en ensam psykopat som handlar individuellt medan en icke-vit oftare är terrorist och agerar åt samt företräder hela islam eller liknande. Lunabba tar avstamp i massakern på Campus Risbergska och det blir oerhört personligt när han beskriver hur hans små döttrar blir livrädda och undrar om någon ska skjuta dem också nu eftersom de är bruna.

Det personliga slår extra hårt när man lyssnar på boken eftersom det är Lunabbas egen röst som berättar om fruns och barnens rädsla. Han går in på hur det här samhällets utveckling tar sig in i hans lägenhet och påverkar alla på djupet och det är tung läsning. Det är ingen hemlighet att varken jag eller Lunabba är särskilt nöjda med dagens regering men politiken drabbar inte mig lika hårt som den gör andra. Jag är vit och född i Sverige. Lunabba är en skicklig skribent och när han tar Kristerssons ord i sin mun låter de bara ihåliga, oempatiska eller världsfrånvända. Läs den här boken innan valet om du är det minsta osäker på hur du ska rösta.

Förlag: Ordfront förlag (2026)
Utläst: 20 februari 2026
Mitt betyg: 4/5