Señor Peregrino

senor-peregrino

I maj 2012 plockade jag på mig Señor Peregino i blodbussen då jag var nyfiken på författaren men sen har den blivit stående där. I år ingår den i min utmaning Rensa bokhyllan där jag bl.a. helt enkelt ämnar läsa de 30 äldsta hyllvärmarna jag har. Hittills går det ju sådär med projektet då jag efter 4,5 månad endast läst tre böcker. Men så råkade jag också hoppa på en litteraturkurs under våren samt utöka mina bokcirklar från tre till fyra…

Boken handlar i alla fall om Jamilet, en flicka som föds med ett enormt rött födelsemärke som sträcker sig mer eller mindre från nacken och ner till knävecken. Hon föds i en mexikansk by där de andra invånare är ömsom rädda, ömsom föraktar flickan med djävulsmärket. När hennes mamma går bort i en alltför ung ålder tar Jamilet chansen och sticker till USA där hon hoppas kunna få hjälp av läkare för att ta bort märket. Jamilet får bo hos sin moster Carmen och får snart ett jobb på ett mentalsjukhus i närheten. Hennes sysslor är att ta hand om den mystiske Señor Peregino men vem är han egentligen och varför befinner han sig där? Det verkar inte vara något direkt fel på honom och trots sköterskans inrådan börjar Jamilet en dag lyssna på hans berättelse om vad som hände i ungdomen då han vandrade Santiago de Compostela.

Inledningsvis tyckte jag mycket om att läsa om Jamilet men när Señor Peregino började berätta sin historia så delades boken i två delar och jag kände ett motstånd mot hans historia och tappade lite sugen på boken. Men rätt vad det var så var jag lika insugen i hans berättelse som den parallella om Jamilet och hennes liv i nutid. Det är många intressanta karaktärer i boken och jag gillar särskilt Jamilets moster Carmen trots hennes ganska diskutabla val av livsstil och kärlekspartner. Samartin har ett tilltalande och härligt språk och hon gör de olika miljöerna högst levande allihop.

Boken är lite som en saga och trots att jag gillar den så är jag inte sugen på att läsa del 2 och 3 i serien. Kanske blir det någonstans lite för långrandigt och sagoskimrande och jag har istället googlat runt för att få veta ungefär vad som hände. Samartin är kubansk-amerikan men vad jag förstår flydde hon från Kuba som litet barn så hon får ändå representera USA i min världsläsning.

Förlag: Bazar
Utläst: 15 maj 2021
Mitt betyg: 4/5

Köp på ex. Adlibris eller Bokus

Främling i vita rum

Jag var väldigt sen på bollen med att hitta till Lovette men sen jag väl gjort det blev jag sjukligt peppad på den här boken. Jag förbeställde ett signerat ex och det säger ganska mycket om hur taggad jag var!

Främling i vita rum är dels en föreläsning i rasism, dels en personlig berättelse om Lovettes eget liv från uppväxten i Gambia till livet i Sverige med en lång avstickare till England. Alla kapitel handlar om hur Lovette på något sätt är en främling i olika sammanhang; bland feminister, autister (Lovette är själv autistisk), svarta, i skolan, på jobbet etc. Att vara en svart kvinna gör att du hela tiden måste kämpa hårdare, skrika högre och prestera bättre för att synas eller bli erkänd.

Lovette går igenom alla begrepp och benar ut dem – vit feminism, colourism, white saviourism, volonturism m.fl. Hon förklarar sina egna erfarenheter kring dem och varje kapitel avslutas med konkreta tips på hur du kan göra för att agera bättre under rubriken ”Hur bidrar du till lösningarna?”. Jag är själv en vit kvinna och jag kan aldrig fullt ut förstå vad det innebär att vara en svart kvinna men jag vill förstå så mycket jag kan och jag vill göra mitt bästa. Lovette säger:

Lösningen ligger i att vara medveten och redo för dålig stämning samt ha modet att möta sig själv och sina brister.

Det bästa du kan göra är att läsa den här boken själv för varenda ord är viktigt och jag är rädd att inte göra dem rättvisa. Dessutom behöver jag läsa om den några gånger för att verkligen ta till mig allt och fundera på hur jag kan själv kan bidra mer till en bättre värld.

Utläst: 30 november 2020
Mitt betyg: 5/5