Titel: Detta borde skrivas i presens
Författare: Helle Helle
Förlag: Norstedts
Sidantal: 160
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2011)
Utläst: 25 maj 2014
Mitt betyg: 3/5
Det var bloggen Den var bra som fick mig nyfiken på den här boken och efter att ha läst Canada var jag av någon anledning inne på korta lättlästa böcker ett tag så då blev det till att låna hem den från biblioteket.
Bokens huvudperson heter Dorte. Hon säger till folk att hon pluggar på universitet i Köpenhamn men hon är aldrig där. Hon hyr ett litet hus i någon förort utanför huvudstaden och skriver emellanåt lite sånger till olika fester. I olika tillbakablickar möter vi de män Dorte haft, hennes namne faster och de olika flyttar hon gjort. Det är ensamma nätter, sömnlösa nätter, ångestfyllda nätter och om jag inte missminner mig så är det också en långdragen cykeltur, kanske nattetid, där Dorte lämnar en av sina män (tror jag).
Jag kanske inte läste den här boken på rätt plats och i rätt tid. Den har fått många utmärkelser och fina kritikeromdömen men den når inte ända fram till mig. Texten är väldigt minimalistisk och för mig får det en effekt av att den bara glider förbi utanpå mig, den berör inte ända in. Det är liksom små fragment av Dortes liv och tankar som vi får ta del av och jag hade behövt lite mer kött på benen för att ta allting till mig. Fint språk är det dock och när jag googlar lite så hittar jag uppgifter om att boken till viss del är självbiografisk. Prova själv att läsa den – kanske passar den dig bättre!
Bokdivisionen 