Titel: Cirkeln
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Förlag: Rabén & Sjögren
Sidantal: 520
Utgivningsår: 2015 (Originalutgåva 2011)

Utläst: 20 februari 2015
Mitt betyg: 4/5

Det här är bloggens första omläsningsrecension och jag vet inte om alla omläsningar kommer att generera recensioner men då jag hade så lite att skriva efter första läsningen (förutom att det var en meget, meget bra bok om häxor) så ville jag ge mig själv en ny chans med denna bok helt enkelt. Lite roligt är att jag läste ut boken den 17 februari 2013 första gången så det har gått nästan exakt två år sedan dess. Anledningen till att omläsningen skedde just nu är såklart att jag ska gå och titta på filmen i veckan som kommer.

Vi befinner oss i Engelsfors, en gammal bruksort ute i skogen och en håla ingen gärna vill stanna i. Ett par veckor in på höstterminen hittas gotharen/emokillen* Elias död på en av skoltoaletterna av hans bästa kompis Linnéa och plugghästen Minoo. Självmord säger man men Linnéa bara vet att det inte är så.

En natt vaknar Minoo av att hon står i pyjamas i trädgården och ser att månen är blodröd. Hennes fötter rör sig av sig själva och hon har inget annat val än att låta sig styras av dem. De tar henne till Kärrgruvan, den sedan länge igenbommade folkparken, och när hon kommer dit möter hon skolans vaktmästare Nicolaus som hävdar att hon är Den utvalda och han hennes ledsagare. Utvald för vad minns han dock inte. Minoo tänker gå hem men en efter en kommer plötsligt den snygga partytjejen Vanessa, den mobbade Anna-Karin, den ordentliga Rebecka, sen Linnéa och till sist mobbaren Ida.

De får veta att de alla är Den utvalda och att det är de tillsammans som har ett uppdrag att bekämpa ondskan. De var sju från början men striden har redan börjat och de måste hålla ihop fastän deras vänskap måste döljas. Några av tjejerna har redan upptäckt att de har vissa förmågor och de får snart veta att de är häxor i en värld där de inte kan lita på någon annan än varandra. Någon vill dem illa och vad innebär egentligen uppdraget?

Jag funderade en del under omläsningen på VAD det egentligen är som gör boken så bra. Jag älskar magisk realism och urban fantasy och tar du bort de övernaturliga inslagen i den här boken så är det just en fantastisk skildring av några tonårstjejers vardag med allt vad det kan innebära när det gäller skola, familj, vänner, kärlek, social status, självbild och olika problem, och dessutom alla dessa tankar som karaktärerna går runt med. Ovanpå detta hamnar sedan det magiska inslaget där de visar sig vara häxor som besitter olika element och bemästrar olika krafter och så måste de bekämpa ondskan! Boken står för sig själv i bägge sina delar – den socialrealistiska och fantastiken – och det är nog det som gör den så bra. Man kan tycka att karaktärerna är väldigt klyschiga och särskilt Linnéas bakgrund men allting fördjupas längs vägen och summan av det hela blir trovärdigt.

Språket är riktigt flytande och nu var det förvisso en tjugo år sedan jag själv gick i gymnasiet men dialogerna känns väldigt autentiska. Tjockleken behöver inte alls avskräcka den läsovane för boken är så sjukt snabbläst och läses med fördel i ett svep. Något jag inte reflekterade över vid första läsningen är att Ida knappt är med alls i denna första del medan de övriga presenteras ganska så väl. Det enda jag inte riktigt greppar är hur Minoo plötsligt förstår det hon inser mot slutet. Nu ska det bli fantastiskt intressant att kolla på filmen också och sen ska jag läsa om Eld och Nyckeln när jag ändå håller på!

*på ”min” tid var man (jag) depprockare eller svartrockare så jag har inte riktigt lärt mig dessa nya beteckningar ännu/mvh supergammal-snart40

Köp på Adlibris eller Bokus