Tisdagstips: Tankekrävande läsning

Förra veckan tipsade jag om lättsam, avslappnande läsning och jag är inte direkt särskilt mycket piggare just nu men tänkte ändå tipsa om lite mer krävande läsning vilket ger väldigt mycket när man väl orkar med den! Nu är det inte så jätteofta jag läser den här typen av böcker kanske, det känns som att det är lätt hänt att det hamnar ett par bland hyllvärmarna.

  • Löparna av Olga Tokarczuk
    En bok som jag var tvungen att läsa långsamt och i små doser för att liksom suga på varje del. Boken består liksom av olika delar, händelser och fragment där vissa knyts samman men andra inte och du undrar lite efteråt vad du egentligen läste.
  • 2666 av Roberto Bolaño
    Alltså, herregud, den här boken. Som jag fick tvinga mig igenom den, jag skummade vissa delar där kvinnomord uppräknades och jag blev galen på hur Bolaño broderade ut bihistorier vilka sedan inte hade något syfte för storyn. Märklig räcker inte riktigt för att beskriva den, jag kan inte direkt rekommendera den men ändå kommer jag minnas den för resten av livet.
  • Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami
    Kanske egentligen inte en så jättekomplicerad bok förutom att verkligheten är lös i kanterna och långa detaljerade krigsskildringar. En av mina mest fascinerande läsupplevelser och en av de böcker som verkligen fick mig att hitta tillbaka till bokvärlden efter flera års frånvaro.
  • A Game of Thrones av George R.R. Martin
    Jag har inte läst mycket fantasy men kan tänka mig att fantasyepos lätt tenderar at bli komplicerade eftersom det är nya världar, nya arter och oändliga uppdrag att utföra. Sagan om ringen är faktiskt rätt enkel i jämförelse med den här serien som innehåller så många karaktärer, ränker och vändningar. Men åh så jag älskade böckerna!
  • Wolf Hall av Hilary Mantel
    En bok som var så svårläst att jag faktiskt lade den åt sidan när jag skulle läsa den till en bokcirkel och den står kvar bland mina hyllvärmare ännu. Nu tror jag inte att den är omöjlig men jag tänker att jag måste vara pigg och ha gott om tid för läsningen och de två sakerna inträffar sällan samtidigt numera. 🙂 Men en dag så händer det!

 

Löparna

Precis lagom innan bokrean bestämde vi oss i Feministiska bokcirkeln att läsa Löparna som nästa bok och den fanns ju så lägligt med på rean. Annars är jag alltid för böcker som finns som pocket eller e-bok på bibblan för att alla ska ha råd med den. Och för att jag själv inte är så förtjust i att köpa på mig en massa inbundna böcker. Jag älskade hur som helst Styr din plog över de dödas ben och såg fram emot denna.

Den kallas roman i bokhandeln men det är någon slags blandning av essäer och noveller. Jag kategoriserade den novellsamling i min månadssummering men det känns inte riktigt rätt. Den är helt enkel odefinierbar. Vissa karaktärer återkommer men de allra flesta inte. Istället är det gemensamma teman som anatomiska preparat livet, döden och att hela tiden ständigt vara i rörelse som utgör ramen. Jag hade t.ex. inte en aning om att det finns så många anatomiska muséer runt om i världen.

Det är en märklig bok och inledningsvis hetsläste jag den vilket alltid är min plan A för böcker. Jag tyckte den var lite knepig och hann inte klart till bokcirkeln. Sen lät jag den ligga och mogna lite tills en bit in i min semester. Den här gången läste jag den långsammare och la ner den emellanåt. Nu älskade jag den istället. Nästan varenda stycke innehåller något särdeles och den är så full av bisarra fakta, förunderliga tankar och karameller att suga på. Jag skulle nog vilja läsa om den någon gång för att ta det hela ett varv till liksom.

Vad Tokarczuk vill säga med den här boken har jag dock ingen aning om. Att man bör vara i rörelse för att inte stagnera och förfalla kanske? Och inte specifikt i fysisk rörelse men att ständigt sträva efter att utvecklas. Jag uppskattar författare som kan få mig intresserad av de mest, för mig, konstiga saker så som Tokarczuk gör här med allt sitt prat om anatomiska preparat och som Murakami gjorde med både brunnar och krigshistorier i Fågeln som vrider upp världen. Hon är väl värd sitt Nobelpris och jag läser gärna mer framöver.

Utläst: 24 juni 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

En smakebit på søndag: Löparna

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jag har varit extremt trött den här veckan men nu i slutet av helgen så känns det bättre. Jag har smygit igång en ny runstreak och hoppas på att få hålla i den ett tag. I veckan som kommer har jag två bokcirklar, dels en om Jag for ner till bror som jag redan läst och så en om Löparna. Jag plockade upp den igår och tänkte bingeläsa men det är inte riktigt en sån typ av bok. För att vara helt ärlig så har jag inte en aning om vad det ens är för nån slags bok. Jag har aldrig varit med om maken till besynnerlig bok. Att försöka beskriva vad den handlar om är omöjligt.

Jag har tidigare läst, eller lyssnat till, Styr din plog över de dödas ben som jag tyckte mycket om. De är inte alls särskilt lika varandra förutom att det finns små illustrationer här och var. I Löparna är det olika kartor från en gammal spännande kartbok. Det är svårt att hitta ett stycke som talar för boken då den består av många korta helt olika delar så jag plockar bara ett där de faktiskt är på Arlanda.

Ingen väninna. Jag stötte ihop med henne på Arlanda – världens enda flygplats med trägolv; vacker parkett av mörk ek, välslipade, noggrant utformade, smala plankor – lätt räknat några hektar norrländsk skog.

[…] För att få igång ett samtal hasplade jag ur mig något om synd på så mycket skog bara för et flygplatsgolv.

Hon svarade: Jag har hört att man vid byggandet av flygplatser måste offra ett levande väsen. För att det inte ska bli någon katastrof.