Tisdagstips: Avslappnande läsning

Jag fortsätter att gå omkring och känna mig lite halvt hjärntrött och då kan det vara skönt med enkel läsning. Jag försökte lyssna på Klimatsmart och fullkomligt förvirrad men nej, det gick bara inte. Jag tyckte varken om språket, storyn eller uppläsaren. Istället bytte jag till gamla (well, kanske inte gammal) pålitliga Dr. Rangan Chatterjee och började lyssna på Stressbalansen för att se om jag får några tips som jag har nytta av.

I perioder kan man ju vara så där trött att man knappt orkar läsa, så känner jag inte nu, men då är det skönt med enkel läsning där man inte behöver tänka så mycket. Så idag tänkte jag bjussa på några lättsmälta läsningstips!

  • Stormvakt av Kristina Ohlsson
    Jag har inte läst hennes deckare (men kanske borde) utan bara Sjuka själar som jag gillade. Den här blev jag nyfiken på när den släpptes och den var perfekt att läsa i en tillfriskningsperiod. Ett litet deckarfall javisst, och en hel del otrevligheter, men ändå väldigt enkel och avslappnande läsning.
  • Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand
    En riktigt bra, tankeväckande men ändå trivsam feelgood med trovärdiga och intressanta karaktärer. En bra bok för dig som har en lässvacka för den är svår att lägga ifrån sig.
  • Med hjärtat som insats (eller vilken bok som helst) av Simona Ahrnstedt
    Jag älskar verkligen Simonas böcker. En del gillar inte det explicita sexet och så må väl vara men hon har alltid härliga feministiska förebilder, en hel del inkludering och väver i samhällsproblematik på ett underhållande och lättsmält sätt.
  • Queenie av Candice Carty-Williams
    En bok som kanske känns lite fel att ha på en lista för avslappnande läsning då den faktiskt lyfter rasism och gör dig arg. Men den är rappt och ledigt skriven med en hel del humor som balanserar så på det stora hela blir det en positiv läsupplevelse.
  • Tilly och bokvandrarna av Anna James
    En barnbok, javisst men vilken barnbok sen! En helt underbar och magisk historia om en flicka som bor med sina morföräldrar i en bokhandel och där stöter på figurer ur böckernas värld. Du hör ju själv hur bra det är!

 

En smakebit på søndag: Med hjärtat som insats

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Den här veckan har jag varit väldigt trött i huvudet. Jag har haft mycket på jobbet och hemma har min yngste haft mycket läxor och prov så det har blivit mindre egen-/vilotid för mig. Jag har inte ens orkat ta mig till gymmet eller ut i löpspåret mer än i måndags men det blev i alla fall lite bågskytte här under helgen. Jag ser verkligen fram emot det stundande läslovet nu.

Tack vare att jag är hyfsat produktiv under helgerna så rullar bloggen på med främst tidsinställda inlägg. Det har gått så himla bra med mitt skrivande av rest-recensioner under sommaren och hösten så jag är taggad på att klara mitt mål vilket är att göra rent hus på den fronten. I nuläget är jag klar med 2017 och har bara en handfull kvar från 2018. Många blir ju s.k. måndagsmikros vilka är ganska snabbskrivna men det är så skönt att kunna bocka av dem från to do-listan! Jag ligger dessutom i fas med årets lästa böcker där jag har skrivit om varenda en utom den jag läste ut sent igår kväll. *klappar mig på axeln*

I onsdags hade vi cirkelträff och diskuterade Vägen till Klockrike, ingen av oss var megaimponerad även om den glimtade till ibland. I tisdags skulle jag läsa ut de två sista kapitlen men just nu testar jag Bokus play och så insåg jag att det var utgivningsdag för Simona Ahrnstedt och Harry Martinsson blev snabbt bortglömd och nedprioriterad. Jag har ju redan recenserat Med hjärtat som insats här på bloggen igår men tänkte att jag kunde bjuda på ett smakprov också. Jag gillar verkligen Simonas böcker och tycker att hon skriver så bra och underhållande.

Boken handlar om Sam och Dessie som en gång i tiden var ett par men skiljdes åt genom uppslitande händelser. Nu träffas de igen som vuxna och blir tvungna att ta itu med sin historia. Dessie jobbar på ett säkerhetsföretag som Sam anlitar och hennes chef Tom har precis kallat in henne för att möta deras nya klient, hotellkungen Sam.

”Topp. Det här är Sam Amini”, sa Tom.

Som om Dessie inte visste precis vem hon hade framför sig. Hon tvingade sig att möta de välbekanta ögonen, se de hårda linjerna.

Minnen vällde över henne, som en störtflod. Känslor hon begravt, tankar hon slutat tänka. Det här var inte klokt. Hon var vuxen. De hade varit tonåringar, hon borde lagt det bakom sig. Glömt och begravt det.

Med hjärtat som insats

Jag testar Bokus play just nu och blev väldigt glad när jag hittade Simonas nya bok där på utgivningsdagen i tisdags. Jag skulle egentligen läsa ut Vägen till Klockrike den kvällen men påbörjade istället den här. Sorry Harry men Simona lockar så mycket mer.

Sam är en kille från förorten som arbetat sig upp till en av Sveriges mest framgångsrika hotellkungar. Dessie är rikemanstjejen som gick emot familjens önskningar och blev yrkesmilitär för att så småningom landa hos ett säkerhetsföretag. Sam och Dessie har en sårig historia tillsammans, som ungdomar var de ett förälskat par men deras förhållande slutade abrupt med en händelse kantad av svek och lögner. Under åren har de försökt glömma varandra men så träffas de 15 år senare när Sam utsätts för hot och tar kontakt med just den säkerhetsfirman Dessie jobbar på. Han ber att få henne som sin livvakt vilket sätter dem bägge på prov.

Det här är den nionde boken av Simona jag läser, jag har ännu inte läst hennes novell, och allting startade med att jag via tips läste Överenskommelser i mars 2012. Sedan dess har jag sett fram emot varje ny bok och jag blir som alltid kungligt underhållen. Det är roligt att hon i den här boken återvänder till sin En enda-serie och några karaktärer därifrån dyker upp i birollerna.

Det som är annorlunda med just den här boken är att det finns en liten deckarplot med. Utöver kärlekshistoriens turer så är hoten mot Sam och vem som kan tänkas ligga bakom dem drivande för storyn. Det ger en ytterligare dimension till läsningen och även om jag ganska snart kan gissa vem som ligger bakom några av hoten så blir det extra spännande läsning.

Simona är alltid noggrann med att ha feministiska bad ass karaktärer och att lyfta sociala samhällsfrågor. I den här boken får hon med nästan allting och det kan kanske tyckas lite väl mycket men samtidigt så är vi många som brinner för inte bara en fråga utan faktiskt flera. Sam är klimatmedveten, strävar efter en inkludering och jämställdhet när han anställer folk och han undviker dessutom kött från landdjur. Sen gillar han ändå lyx och flärd vilket jag antar är lite oundvikligt i den här typen av litteratur då en romance i Raskens-stil kanske inte blir exakt lika underhållande.

Om Simonas kvinnliga huvudkaraktärer är tuffa, ofta kurviga, feministiska kvinnor som är matglada och med skinn på näsan så är de manliga alltid rent fysiskt en stereotyp machoman. En Thor à la Chris Hemsworth helt enkelt. Sen kompenseras det här genom att de är medvetna och omvårdande typer och Simona poängterar också att Dessie inte bara tänder på Sams utseende utan att även hans egenskaper är extremt viktiga för attraktionen.

På ett sätt upprätthåller ju dock det här machomanidealet normen om hur en man bör vara, eller snarare se ut. Heteroromance är förvisso fantasier för heterosexuella kvinnor på samma sätt som många tv- och datorspel avspeglar spelutvecklarnas fantasier där de kvinnliga hjältar har enorm byst och getingmidja och männen även här är muskelknippen. Simona har dock andra manliga karaktärer i sina berättelser som t.ex. Sams assistent Leo i den här boken som klär sig könsöverskridande utan att för den delen vara trans eller homosexuell.

Men skulle man kunna skriva en heteroromance utan den ladugårdsdörrsbreda mannen? Jag läser endast Simonas böcker så jag är inte tillräckligt bevandrad i romancevärlden. Jag har försökt med Nora Roberts men finner hennes karaktärer allt för tråkiga och intetsägande. Hur som helst så är den här boken precis lika bra som alla andra böcker Simona skriver. Det går liksom inte att bli besviken utan jag får exakt det jag förväntar mig; en välskriven bok med intressanta karaktärer som ger mig en stunds lättsam och härlig avkoppling.

Utläst: 16 oktober 2020
Mitt betyg: 4/5