Örfilen

Titel: Örfilen
Författare: Christos Tsiolkas

Förlag: Leopard förlag
Sidantal: 512
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2008)

Utläst: 10 september 2012
Mitt betyg: 3/5

Ännu en Booked-bok är så till ända. Jag anser nog att baksidestexten inte rättvist speglar bokens innehåll men jag vet inte riktigt hur jag själv ska beskriva den heller. Jag är ju överhuvudtaget inte mycket för att avslöja böckers handling.

Ja, det är ett barn som får en örfil och ja, händelsen har en plats i storyn och den påverkar relationer mellan människor i boken. Fast framförallt handlar boken om trasiga människor, om personer som undrar var de är och var de ska i livet. Det är otroligt mycket cigaretter, alkohol och droger i boken. Ingen reagerar nämnvärt över att folk dricker och kör bil eller att deras nära och kära är stenade i parti och minut. Som jag nämnt i mitt förra inlägg om boken är det också väldigt mycket sex i boken – på egen hand, med sin partner eller med någon annan än ens partner. Just den biten ledsnar jag på, jag tror att ordet knulla finns med i varenda kapitel och det är ganska taffliga skildringar. En annan tradig sak är att alla män beter sig svinaktigt i någon form och tycker att alla kvinnor är tjatiga, tråkiga och allmänt besvärliga medan alla vuxna anser att alla (australiensiska) ungdomar är lata, bortskämda och egocentrerade.

Det är dock ingen dålig bok. Vi följer åtta olika personer under en tid av livet och de är alla delar av samma sfär. Det är många reflektioner som är intressanta så som när Manolis tänker tillbaka på sitt liv och försöker förlika sig med sin ålderdom. De grekiska referenserna är intressanta och Richies kapitel berör, åtminstone hans inre grubblerier. Jag stressläste boken mot slutet och det var kanske inte till dess fördel men summa summarum så är det en läsvärd om än något ojämn bok som hade vunnit på att skippa snasket och fokusera ännu mer på djupet.

Köp på Adlibris eller Bokus

Hector, Anouk och Harry in i Örfilen

Dags för en liten Booked-rapport så här fyra dagar innan deadline. Jag har alltså hittills läst de tre inledande kapitlen av denna tokhyllade, framgångsrika och prisbelönta bok. Jag förstår den provocerande idén med de knarkande otrogna männen som betraktar varje ung kvinna som endast ett villigt väntande hål men det är tröttsamt att läsa om dem. För att inte tala om de taffliga sexscenerna och det frekventa användandet av ord som knulla, kuk och fitta. Nu vill jag faktiskt veta vad som händer med själva örfilenstory och jag läser vidare men hade inte boken varit bättre utan denna låga nivå?

Jag drar paralleller till Gargoylen, en av de vackraste kärleksberättelser jag har läst. Där inleder författare med att ge huvudpersonen en snaskig billig bakgrund som visar sig helt onödig för historiens utveckling. Det var en debut och måhända var författare rädd att inte fånga intresset hos läsaren snabbt nog men boken är så fantastisk att han kunnat skippa den biten.

Senast 10 september ska Örfilen vara utläst och kanske har jag då förstått poängen med snaskerierna.