Väggen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det var min tur att välja bokcirkelbok och då plockade jag denna som jag velat läsa ett tag.

Vad handlar den om?
En kvinna som tillsammans med några släktingar åker till en stuga i bergen för att semestra. När hon vaknar nästa dag så upptäcker hon att det plötsligt uppkommit en glasvägg mitt ute i naturen och att hon liksom är fångad bakom den.

Vad tyckte jag?
När jag nu läser de få ord jag sagt om boken på bloggen så låter det som att jag faktiskt gillade den rätt mycket. Samtidigt minns jag rätt tydligt att jag blev lite besviken. Man ska ju förvisso minnas att den är skriven 1963 men jag har för mig att det var en rad detaljer som jag störde mig lite på. Hennes agerande gick liksom inte ihop alla gånger. Och så var det någonting med den där hunden? Eller var det en katt?

Åh, det är såna här gånger som jag får in my face att jag bör skriva om böckerna på en gång de är utlästa. Ibland minns jag förvisso typ ingenting av en bok men här minns jag att det var saker jag reagerade på och det blir ju än värre: att minnas att det är något jag glömt!

Utläst: 27 maj 2016
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Älskarinnorna

alskarinnornaTitel: Älskarinnorna
Författare: Elfriede Jelinek

Förlag: Brombergs
Sidantal: 170
Utgivningsår: 2008 (Originalupplaga: 1975)

Utläst: 26 december 2014
Mitt betyg: 3/5

I april 2013 vann jag denna bok i en utlottning hos Nobelprisprojektet och nu först har den äntligen blivit utläst. Den ingår i Feministisk litteraturkanon och i min egen läsutmaning Feministiska femman 2014.

Det är en parallellt berättad historia om två kvinnor, Brigitte och Paula vilka bägge inget hellre vill än att fånga två män. Brigitte vill fånga elektroinstallatören Heinz och Paula skogsarbetaren och suputen Erich. Äktenskapet är för Brigitte och Paula den sanna vägen till evig lycka och ett riktigt liv och för en av dem lyckas det.

Det är en väldigt annorlunda bok det här och det är svårt att sätta ord på den. I princip så är det en väldigt, väldigt mörk, rå och dyster skildring av patriarkatet och hur kvinnor inte är värda ett enda dyft. Jag har tidigare lyft en av inledningsmeningarna som sätter tonen för hela boken:

ofta gifter sig dessa kvinnor eller går under på annat sätt

Det är liksom kört för dig om du föds till kvinna, vilken väg du än tar. Jelinek använder sig inte av några versaler överhuvudtaget i denna bok (vet inte om hon alltid skriver så?) men det är inget hinder för läsningen utan det flyter på bra. Det är dock mycket upprepningar, vilka antagligen är till för att emfasera, både utav hela meningar men också utav hela budskapet. Jag tycker att det är bra och att boken definitivt behövs men upplever det ändå lite tjatigt på ett sätt under läsningen. Jag har läst den i ganska små doser men satte mig idag och sträckläste halva boken och det känns fel att säga det men jag är lite glad att den är klar nu. Det som skapar motsättningar i mig är att jag inte vill förringa det viktiga budskapet men jag kanske hade önskat en annan förpackning?

Köp på Adlibris eller Bokus