De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Min sista semestervecka lider mot sitt slut och även om jag älskar ledighet så ska det bli roligt att träffa kollegorna igen. Jag är också väldigt nöjd med min semester och har fått ut i princip allt som jag velat. Jag har såklart inte hunnit allt och har insett att jag inte kommer hinna det ens som pensionär. Problemet är ju att jag har för många hobbies och intressen så jag hinner inte med alla som jag vill utan jag får fokusera på någon/några i taget.

Jag lärde mig i sommar att jag är en s.k. multipotentialite (just det att man bl.a. har många intressen), jag vet inte vad det kallas på svenska, multipotentiell kanske? Hoppjerka föreslog någon men det låter ju inte riktigt lika trevligt och mer som att man inte kan bestämma sig. Jag gillar att lära mig nya saker och jag lägger sällan bort gamla hobbies & intressen så därför blir de liksom bara fler och fler hela tiden.

Den här sommaren har jag bl.a. fokuserat på bloggandet och jag har återfått en sedan länge svunnen blogglusta vilket varit oerhört roligt. Även läsningen har flutit på ruskigt bra, med undantag för 2666 som jag skrev om igår, och det har också varit jättekul. Utöver det så har löpningen legat högt och jag har idag sprungit 56 dagar på raken (yay!). Jag har också satsat mycket mer seriöst på yogandet vilket har känts bra både fysiskt och psykiskt.

I förrgår läste jag ut Pachinko (mycket bra) så igår varavade jag Klimatpsykologi med Birgitta Ohlssons Lev som du vill och Toni Morrisons Recitatif. Jag har ju aldrig läst något av Morrison tidigare och inser att jag verkligen, alltså verkligen, måste flytta henne högre upp på TBR-listan. Recitatif är en novell som handlar om två flickor, sedermera kvinnor av olika hudfärg och fokus ligger just på den aspekten. Jag har inte läst ut den ännu men bjuder på en smakbit inte från inledningsfrasen den här gången men ändock från början. Flickorna är satta på barnhem; Twyla för att hennes mamma dansar hela nätterna och Roberta för att hennes var sjuk.

Det var inte så det började. I samma stund som jag klev in och Storklunsen presenterade oss fick jag ont i magen. Det var en sak att bli ryckt ur sin egen säng tidigt på morgonen – det var något helt annat att vara fast på ett främmande ställe tillsammans med en flicka av en helt annan ras. Och Mary, min mamma alltså, hon hade rätt. Då och då brukade hon sluta dansa tillräckligt länge för att hinna berätta något viktigt för mig och en av sakerna hon sa då var att de aldrig tvättade håret och att de luktade konstigt. Roberta gjorde verkligen det. Luktade konstigt menar jag.