En smakebit på søndag: Rötmånad

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jag har ju redan läst ut Rötmånad och publicerade recensionen igår men jag har inte påbörjat någon ny bok utan håller fortfarande på med Så jävla trött och Klimatpsykologi vilka bägge redan varit med här på smakprovs-söndag! Anledningen till att jag inte läst så mycket de senaste dagarna är att jag drabbats av total blogghysteri. På ett positivt sätt. Jag har i år och dagar gått och grämt mig för att jag har så många utlästa böcker jag aldrig bloggat om fastän att jag själv vill skriva om alla böcker jag läser. Det här har byggt upp så stora hinder att jag jätteofta drar mig för att skriva recensioner på nyligen utlästa böcker och sen blir högen som släpar bara större och större…

Men, som ni vet, plötsligt händer det och jag har under veckan skrivit klart alla recensioner för alla böcker jag hittills läst i år. Hurra! Sen tog jag tag i de jag har kvar från 2017-2019. Jag har ju tack och lov mina måndagsmikro-recensioner där jag kan skriva lite kortare om de böcker jag antingen inte minns så bra eller som det inte finns så mycket att säga om så jag har redan betat av ett bra gäng av de här. Men nu gjorde jag värsta planen och har förberett typ hälften av inläggen med bild, bokfakta, etiketter etc. Oh well, ni som fattar, ni fattar.

Jag ska göra klart resten idag och sen ska jag steppa tillbaka lite. Jag har nämligen ca 40 recensioner allt som allt som släpar och jag skulle kunna skriva klart dem nu, när jag har sånt skrivflow och allt, men jag tänker ändå att jag kanske vill hinna göra något mer på min semester. 🙂 Vilket jag också gör, träningen rullar på toppenbra, jag vilar och njuter för fulla muggar. Men jag tycker faktiskt om att pilla med bloggen så jag har ju ändå roligt när jag skriver!

Jag bjuder på en smakbit från det första kapitlet där vi lär känna huvudpersonen Ulrika.

Jobbet som bibliotekarie var långt ifrån så fantastiskt som Ulrika fantiserat om som ung. Hennes passion för böcker hade mycket lite med arbetsuppgifterna att göra. Nu för tiden var hon i bästa fall upptagen med att hjälpa till att skriva ut arbetsansökningar och samtala med ensamma människor och vid enstaka tillfällen kunna stå till tjänst med ett boktips eller två. I värsta fall var det dagar som denna. Hon hade många gånger känt sig som en hybrid mellan polis och socialtjänst.

Rötmånad

Jag gillar skräckböcker och uppskattar förlaget Swedish Zombies arbete med att prångla ut svensk skräck på marknaden. Så när en ny bok dök upp därifrån med ett väldigt läckert omslag blev jag såklart nyfiken.

Ulrika är en medelålders bibliotekarie som bor i Göteborg med sina tre tonårsbarn och en oduglig alkoholiserad man. Ett virus har härjat i Sverige och världen under den senaste månaden och många är sjuka. Dödligheten är noll men ingen verkar heller tillfriskna. Plötsligt en dag så muterar viruset och alla insjuknade människor blir zombier. Ulrika bestämmer att familjen måste fly, Hennes man tar med sig sonen och går för att hämta bilen men strax därpå hittar en av döttrarna en lapp där pappan säger att han och sonen har större chans utan de övriga. Ulrika tar med sig döttrarna och ger sig av på egen hand.

Jag gillar att läsa en zombieberättelse i en svensk kontext även om mina Göteborgskunskaper är alldeles för dåliga för att jag ska kunna hänga med i geografin. Ulrika är en handlingskraftig person som inte står rådvill när det gäller. Det är spännande läsning och finns ett driv genom texten som gör att du vill veta vad som kommer att hända. Några saker som ter sig lite märkliga under läsningens gång får sin förklaring mot slutet. Mest bränner det till när karaktärerna ställs emot sina medmänniskor eller f.d. sådana. Det är en sak att slåss för sitt liv när du hugger ner okända men: ”Jag känner varenda en av dem som kommer att döda mig …” är inte lika enkelt. Jag kan fortfarande ibland tänka på en gripande scen i The Walking Dead (tv-serien) där ett barn ur gruppen plötsligt blivit en zombie.

Johanna Glembo vann en tävling hos förlaget där första pris var ett bokkontrakt helt enkelt. Hon berättar i en intervju att hon skrev den på väldigt kort tid och nu var det här hela två år sedan så det har säkerligen funnits tid för redigering men, jag önskar tyvärr att den hade redigerats lite till. Det jag uppskattar mest med zombiegenren är just vad som händer med karaktärerna när samhället ställs på ända och det finns en del av den varan i den här boken men det är alldeles för mycket action. De springer hit och dit och övermannas av zombiehorder men lyckas ta sig ur det gång på gång. En del händelser känns ganska orealistiska, ok, det är en skräckroman och ingen vet hur du verkligen skulle agera i en zombieapokalyps men kan verkligen en halvt utsvulten och uttorkad människa springa för sitt liv i uppförsbacke efter nån dag med lite dropp?

Jag tänker att den här texten kanske hade passat bättre som en längre novell så att Glembo kunde fokuserat mest på de delarna där karaktärerna får komma fram. Alternativt att boken varit längre och att inte allt hade behövt hända så snabbt. Det var dock intressant att läsa den under rådande pandemi och att kunna nicka igenkännande åt Folkhälsomyndighetens ständiga tv-medverkande. Och jag funderar på hur jag faktiskt skulle agera själv under en zombie-pandemi…

Titel: Rötmånad
Författare: Johanna Glembo
Förlag: Swedish Zombie
Sidantal: 252
Utgivningsår: 2020
Utläst: 8 juli 2020
Mitt betyg: 2/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar!