señor peregrino

senor-peregrino

I maj 2012 plockade jag på mig Señor Peregino i blodbussen då jag var nyfiken på författaren men sen har den blivit stående där. I år ingår den i min utmaning Rensa bokhyllan där jag bl.a. helt enkelt ämnar läsa de 30 äldsta hyllvärmarna jag har. Hittills går det ju sådär med projektet då jag efter 4,5 månad endast läst tre böcker. Men så råkade jag också hoppa på en litteraturkurs under våren samt utöka mina bokcirklar från tre till fyra…

Boken handlar i alla fall om Jamilet, en flicka som föds med ett enormt rött födelsemärke som sträcker sig mer eller mindre från nacken och ner till knävecken. Hon föds i en mexikansk by där de andra invånare är ömsom rädda, ömsom föraktar flickan med djävulsmärket. När hennes mamma går bort i en alltför ung ålder tar Jamilet chansen och sticker till USA där hon hoppas kunna få hjälp av läkare för att ta bort märket. Jamilet får bo hos sin moster Carmen och får snart ett jobb på ett mentalsjukhus i närheten. Hennes sysslor är att ta hand om den mystiske Señor Peregino men vem är han egentligen och varför befinner han sig där? Det verkar inte vara något direkt fel på honom och trots sköterskans inrådan börjar Jamilet en dag lyssna på hans berättelse om vad som hände i ungdomen då han vandrade Santiago de Compostela.

Inledningsvis tyckte jag mycket om att läsa om Jamilet men när Señor Peregino började berätta sin historia så delades boken i två delar och jag kände ett motstånd mot hans historia och tappade lite sugen på boken. Men rätt vad det var så var jag lika insugen i hans berättelse som den parallella om Jamilet och hennes liv i nutid. Det är många intressanta karaktärer i boken och jag gillar särskilt Jamilets moster Carmen trots hennes ganska diskutabla val av livsstil och kärlekspartner. Samartin har ett tilltalande och härligt språk och hon gör de olika miljöerna högst levande allihop.

Boken är lite som en saga och trots att jag gillar den så är jag inte sugen på att läsa del 2 och 3 i serien. Kanske blir det någonstans lite för långrandigt och sagoskimrande och jag har istället googlat runt för att få veta ungefär vad som hände. Samartin är kubansk-amerikan men vad jag förstår flydde hon från Kuba som litet barn så hon får ändå representera USA i min världsläsning.

Förlag: Bazar
Utläst: 15 maj 2021
Mitt betyg: 4/5

Köp på ex. Adlibris eller Bokus

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag hade tänkt att veckans smakbit skulle komma från Berättelse om ett äktenskap som jag ska läsa till på tisdag men igår kväll blev jag så trött och la mig tidigt och ville ha en fysisk bok att läsa då jag inte laddat ner Berättelse till min Letto. Det är så jobbigt att läsa på padda eller mobil i sängen (även om jag ibland ligger och mobiläser när jag har svårt att sova och på så vis inte stör sambon med någon tänd lampa) och när jag checkade min läsplanering så insåg jag att jag bara hade två fysiska böcker i den den här månaden- Den ena är Inte längre hemma och där vill jag försöka läsa Allt går sönder först och den andra var Señor Peregrino som är årets tredje hyllvärmare och som jag var lägst prioriterad på min läslista. Jaja, så kan det gå ibland.

Annars var jag hemma några dagar den här veckan då jag kände mig aningens pyttekrasslig och man ska ju vara hemma numera så då var jag det. Som tur är blev det aldrig något värre och redan till helgen kände jag mig tipp topp igen och passade på att köra ett kortare löppass igår och ett enklare styrkepass nu på morgonen. Jag har fått tillbaka peppen i min löpträning och känner att jag mått aningens bättre på sistone (eller är det bara för att jag vara hemma en vecka?) så jag har vågat dra upp nya mål men ska skynda långsamt och lyssna på kroppen.

Virkat och broderat har jag hunnit med också. Jag valde ett tunnare garn till min tröja to be (virkningen) då jag inte vill ha ull och en tjej sa att det skulle funka fint med det garnet jag har hemma. Provlapp gjorde jag såklart inte så när jag virkat mina 76 rader mudd som skulle bli stl M i mönstret insåg jag att den var alldeles för kort och jag måste satsa på stl XXXL. 🙂 Jag har aldrig virkat kläder förut utan bara figurer. Men jag kan som sagt bara förlänga mudden så löser det sig nog. Och gör det inte det så hade jag ju kul på vägen!

Jag har tänkt att läsa Señor Peregrino sedan sportlovet (v. 9) men inte känt mig sugen på den och trott att den skulle vara seg. Så fel jag hade, den har ett fint flyt i texten och är högst intressant med alla de intressanta karaktärerna! Jamilet föds med ett ohyggligt födelsemärke på hela ryggen och ända ner till knävecken. Byborna i hennes mexikanska by föraktar henne eller tror att hon är märkt av djävulen men när hennes mamma dör så bestämmer sig Jamilet att sticka till USA dit hennes moster flytt ca 10 år tidigare. I smakbiten har hon precis, utklädd till pojke, kommit över gränsen och gömmer sig i en ladugård när hon blir påkommen.

”Vi behöver inte fler mexikaner här, vare sig pojkar eller flickor. Jag förstår inte varför ni inte stannar i ert eget land, där ni hör hemma, varför ni håller på och smyger er över hit som tjuvar.”
”Själv har jag kommit för att jag behöver läkarhjälp”, sa Jamilet.
”Det finns läkare i Mexiko.”
”Inte den sorten som kan bota mig.”
Nyfikenheten mjukade helt kort upp kvinnans ansiktsuttryck, och Jamilet tog genast tillfället i akt. Hon drog upp skjortan och vände sig om så att den fulaste delen av märket, där skinnet var som tjockast och rödast, syntes. ”Jösses!” utbrast kvinnan. ”Det ser ju ut som om du har blivit flådd levande!”