Suicide Club

Jag minns inte hur det startade men jag har varit nyfiken på den här boken rätt länge. Förra året hittade jag den på bokrean och nu blev den vald till bokkcirkelbok i Veganbokprat. Jag hinner inte vara med på träffen idag men jag ville ändå läsa boken eftersom det var mitt förslag.

Boken utspelar sig i USA under en inte alltför avlägsen framtid. Vissa utvalda människor är nu långlevare, viket är precis vad det låter som. Utöver att det lever ett perfekt hälsosamt liv så får de en massa behandlingar och förbättringar som t.ex. syntetiskt blod, extra antioxidanter etc. och om man får en skada reparerar huden sig själv.

Lea är en av de här långlevare men en dag ser hon sin sedan 88 år försvunne far på gatan och i ett obetänksamt ögonblick rusar hon ut på gatan och blir påkörd. Hon återhämtar sig såklart men blir satt under observation och måste gå till VillFriskna vilket är någon slags terapigrupp för folk som försökt ta livet av sig. Vilket Lea ju inte har men ingen verkar fatta det. Hon kommer snart i kontakt med en grupp aktivister som kallar sig Självmordsklubben. De ägnar sig åt förbjudna saker som onyttig mat och att lyssna på musik live men även att hjälpa folk att ta livet av sig, vilket är snudd på omöjligt för en långlevare.

Boken innehåller en del intressanta idéer som redan idag finns i samhället. Är det t.ex. värt att låta bli livets alla godsaker för att leva längre. Är ett långt liv meningen med livet eller ett gott liv? Som i alla dystopier finns ett högt inslag av kontroll och övervakning i det framtida samhället. Avvikande individer är ju en fara för samhället. Kul är att Sverige finns med på ett hörn och att vi fortfarande levererar stora operasopraner med efternamnet Nilsson. 🙂

Men, till att börja med kommer jag inte i boken, huvudpersonerna är intetsägande och jag lär aldrig riktigt känna dem. Efter ett tag förändras bokens karaktär till en spänningsroman och jag suckar åt min egen osmarta hjärna då jag inser att den är från Modernista och att jag, med få undantag, nästan aldrig gillar något från deras utgivning. Mot slutet så blir allting bara konstigt och jag känner mig inte ens frustrerat onöjd när jag lägger ifrån mig boken utan mer som ett stort ”jahapp?”. Bra är att jag fick läst en hyllvärmare och att jag kan bocka av ett nytt läsland men det här är en bok som inte kommer att få en plats i min bokhylla. Den blev alltså ingen långlevare hemma hos Bokdivisionen.

Förlag: Modernista
Utläst: 24 maj 2024
Mitt betyg: 2/5

En smakebit på søndag: Suicide Club

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag brukar tycka det är onödigt när folk beklagar sig men tittar jag bakåt över vårens inlägg härpå bloggen så är det skralt. Det enda jag lyckas med är dessa söndagsinlägg och ganska ofta en Hett i hyllan på torsdagar. På Instagram är det lite lättare att hyfsat hänga med för där räcker det ju att fota en bok eller bokhög emellanåt men här på bloggen vill jag ha lite matigare inlägg.

Ni som hängt med vet ju vad anledningen är den här gången: mina litteraturstudier, men mitt bloggande har alltid gått i vågor. Nu håller jag på att plugga till vårens sista tenta och sen har jag livet tillbaka under tre månader. Jag funderar dock på att för första gången någonsin ta ett blogg-sommarlov i år eftersom att jag haft så många måsten på sistone. Kanske att jag ändå skriver lite recensioner men att jag inte publicerar och så. Hur brukar ni göra som tar blogglov? Man läser ju ändå under sommaren liksom.

Idag skulle jag gått en skogspromenad med några barndomsvänner men en av dem var för bakis efter en 50-årsfest igår. Haha, precis som när vi var unga. Vi sköt på vår träff och helt ärligt kändes det lite skönt då jag är lite stressad över tentan och nu får jag en hel extra dag på mig att plugga.

På mitt nattduksbord just nu ligger Suicide Club som jag köpte för ett tag sedan och sålde in hos ena bokcirkeln. Nu hade jag inte tänkt att vara med på träffen (nästa helg, pga tentaplugg) men jag ville försöka läsa den ändå. Det har nämligen hänt två gånger tidigare att jag sålt in en av mina hyllvärmare och sen har jag inte läst den eller varit med på träffen (och de är fortfarande mina hyllvärmare). Tyvärr tycker jag inte att den är jättebra hittills, intressanta idéer men den fäster inte på mig. Men jag tänker läsa ut den ändå.

Lea steg upp från sängen och vände sig mot spegelgarderoben. Hon såg fortfarande ut att vara under femtio, till och med naken. Det var hon förstås inte ensam om, och de flesta långlevare som närmade sig hundra kunde lika gärna ses som någon under femtio. Men det som räknades på allvar var hur man såg ut när man närmade sig sitt andra århundrade. När man granskade den raka ryggraden och det välberäknade avståndet mellan lårens övre del och höfternas subtila håligheter var det svårt att tro att hon, av alla människor, stod under Observation

Hett i hyllan: Suicide Club

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

På förra årets bokrea slog jag äntligen till på Suicide Club för bara 29 kr. Då hade jag sneglat åt den ett bra tag redan. Det verkar vara en dystopisk ungdomsbok även om vissa anger den som 12-15 och andra säger unga vuxna. Lättläst hur som helst gissar jag då! Titeln verkar mäkta populär och det fanns ett helt gäng med det namnet nu när jag skulle googla fram en bild.