De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Förra söndagen tyckte jag att min fotskada kändes bättre så jag testade att springa igen. Det var inte så smart. I veckan besökte jag en naprapat som sa att det förmodligen var en överansträngd sena och beordrade löpvila i 3-4 veckor. Inte den bästa marauppladdningen men första året jag sprang maran var jag krasslig i typ sex veckor under feb/mars och det gick vägen ändå. Har man som jag inga direkta tidsmål utan bara vill göra sitt varv så behöver inte alltid träningen ha varit perfekt. Det här gör i alla fall att jag plötsligt har en massa tid över varje söndag som jag annars lägger på långpass. Jag har en ambition att köra alternativ konditionsträning på gymmet under tiden men jag tycker alla sådana maskiner är så trista. Positivt är åtminstone att fotskadan inte påverkar min älskade styrketräning!

Jaha, bokblogg sa du? Well, igår var jag på bokcirkel för att diskutera Swede Hollow. Vi gillade den väldigt mycket! Som vanligt var jag ute i sista sekund med min läsning så jag ägnade fredag kväll åt att läsa de 250 sidorna jag hade kvar. Jag hann klart och boken är således utläst men jag bjuder ändå på ett smakprov från den då den är väl läsvärd.

Vi följer familjen Klar på deras väg från Sverige, via New York och hur de sedan slutligen landar i Swede Hollow (Dalen), en liten boplats i en ravin i staden St Paul, Minnesota, där många svenskar bodde runt sekelskiftet. Det är långt ifrån Karl-Oskar och Kristina utan här bor fattiga människor i små ruckel-torp och man hankar sig fram genom olika dagsverken, om man får ett. Familjen Klar har precis anlänt till Dalen sent en kväll och det är nu morgonen därpå och mamma Anna sitter och samtalar med Inga, hon som redan på överfarten från Sverige övertalat dem om att det var hit de skulle ta sig:

Nedanför dem bredde Dalen ut sig: hustak invid hustak, i olika vinklar, med stugorna inskjutna intill varandra där det fanns plats, som ett lapptäcke i olika skiftningar av brunt, svart och vitt. Hon hade aldrig sett en sådan by förut, där fanns ingen ordning som kunde förklara vad hon såg. Men Inga hade sagt att hon kände nästan alla i husen därnere. Irländarna höll sig mest för sig själva på bägge sidor av järnvägsbron, det fanns även ett par italienska familjer som flyttat in längre upp och de var trevliga.

– Det blir någon stuga ledig då och då, när någon familj får tag på ett riktigt hus uppe på Gatan, sade Inga, och då flyttar de bara ut. Jag tror det är en två tre lediga ställen lite längre ned. Sedan får vi se vad ni kan få på sikt.