Titel: Illdåd
Författare: Thomas Erikson
Förlag: Damm
Sidantal: 450
Utgivningsår: 2012
Utläst: 23 aug 2012
Mitt betyg: 4/5
Jag slog till på den här när mejlet från Booked kom. Inte för att jag egentligen trodde att det var min typ av bok utan mer för att kunna deltaga i bloggbokpratet om den som enbokcirkelforalla håller i på bloggen, facebook och twitter.
I bokens början blir Sara brutalt våldtagen av fyra män, hon anmäler detta med ens och en rättsprocess tar vid. Beteendevetaren Alex King kopplas in som stöd åt henne och genom boken följer vi processen samtidigt som vi lär känna Sara och Alex bättre genom tillbakablickar på deras förflutna.
Hm, det är så sjukt svårt att skriva någon form av resumé på handlingen på den här typen av böcker. Det här är i alla fall andra boken om beteendevetare Alex King. Jag har inte läst den första men jag känner inte att det är något hinder i läsningen av denna. Nu kommer vi till det roliga: Jag tyckte faktiskt att det var en bra bok! Karaktärerna var levande och särskilt Sara. Boken var lättläst och kapitlen var så korta att min nioåring blev upprörd och gick på om hur långa hans Harry Potter-kapitel minsann är!
Det boken skildrar ger många otäcka insikter och den väcker en hel del frågor och funderingar. Jag har nog vetat att det är åt det här hållet under våldtäktsrättegångar men inte riktigt insett hur djupgående och snedvridet allt rotande är. Det är skrämmande men viktig läsning.
Ska jag invända mot något kan jag tycka att färgsystemet känns lite… trångsynt. Jag förstår att vi människor beter oss på olika sätt och att det här färgsystemet (DISC) används på riktigt men kan man tillmäta det så stor betydelse? En människas handlingar är trots allt komplexa.
Bokdivisionen 