Running Your First Ultra

Igår skrev jag om att jag köpt två böcker om ultralöpning samtidigt varav Relentless Forward Progress var den ena. Running Your First Ultra är således den andra och den är skriven av Krissy Moehl som är en framgångsrik amerikansk ultralöpare.

Den här boken är mer inriktad på din första ultra, eller det kan för den delen vara din andra/tredje/etc men kanske den första på den distansen. Men i huvudsak så är det mycket info om hur du ska veta om du är redo och vad du ska tänka på när du väljer ditt lopp. Ett kapitel handlar om att träna hjärnan vilken ju är extremt viktig och betydelsefull i ultralöpning. Missförstå mitt rätt, hjärnan är såklart alltid viktig men det är lätt hänt att hjärnan ger upp innan kroppen gör det.

En väldigt stor del av bokens sidor går åt till träningsprogram, faktiskt ca halva boken. Det finns fyra program från 50 km till 100 miles och Krissy går tydligt igenom vad hon tycker förväntas av dig för att du ska vara redo att hoppa var och ett av av programmen. Precis som i Relentless Forward Progress så är det en hög km-dos varje vecka men ”bara” uppemot 50 miles per vecka i 50 km-programmet. Var fjärde vecka är det en återhämtningsvecka med rejält lägre doser.

Utöver detta så finns det också kapitel om skador, utrustning och att förbereda sig inför, springa samt återhämta sig från själva loppet. Samt ett kort kapitel som heter Run Like a Girl och handlar om specifik utrustning för kvinnor (ex. sport-bh) samt hur mens och graviditet kan påverka din träning. Boken avslutas med att blicka framåt; What’s Next? och du får också förslag på träningsdagbok, packlista, energitabeller mm.

Bokens matnyttiga kapitel är bra men det som drar ner helhetsbetyget för mig är de detaljerade träningsplanerna. Så det beror lite på vad du är ute efter. Jag har så himla svårt att exakt följa träningsplaner. Jag blir sjuk eller ska bokcirkla eller vill hellre gymma en extra dag. Och så var det det här med de höga km-doserna… Så kanske är det därför jag fortfarande sitter här och ännu bara drömmer om ultralopp då jag inte riktigt lyckas få till det i min vardag? 🙂

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Utläst: 12 augusti 2017
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Relentless Forward Progress: A Guide to Running Ultramarathons

Jag vurmar för ultralöpning sedan några år och köpte på mig två böcker i ämnet under 2017 varav det här är den ena. Bryon Powell ligger bakom en rätt stor sajt vid namn iRunFar.com, han skriver för olika andra löparsajter och -tidningar och har såklart sprungit ultror själv. När jag googlade efter en bra grundbok om just ultra så rekommenderades just denna av många.

Bokens första kapitel har den härliga titeln So You Want to Run an Ultramarathon! och det besvarar grundläggande frågor som vad ett ultralopp är och varför du vill springa det. 🙂 Sen får vi en rad matnyttiga kapitel som tar upp vad man ska tänka på när man lägger upp träningen samt olika förslag på träningsprogram för olika distanser. Det finns en variant för dig som vill springa lite lägre km-antal varje vecka och en för dig som vill springa mer. Du får tekniktips för hur du ska tänka när du springer trail och såklart info kring nutrition, hydration, utrustning och skador. Slutligen blir det fokus på att springa själva loppet samt olika faktorer som kan påverka som väder och altitud. Boken avslutas med tankar kring ultracommunityt, äventyrslöpning och barfotalöpning.

Så, är det en bra grundbok? Ja definitivt. Den innehåller verkligen det mesta. Självfallet kan du alltid nörda ner dig mer i olika områden men den ger en bra och stabil grund. Boken har ett par år på nacken men är fortfarande aktuell. I kapitlen finns olika artiklar insprängda där olika personer kommer med tips, råd eller delar erfarenheter.

Jag skrev att det fanns olika träningsförslag beroende på hur mycket du vill springa. Jag kan tycka att alla de här förslagen är väldigt voluminösa men det är väl så eliten tränar. Jag som är på hobbynivå och kör mycket alternativ träning är snarare ute efter ganska låga km-doser utan att det för den delen ska generera skador. Den minsta träningsdosen här är för ett lopp på 50 km och det är 50 miles i veckan, dvs runt 80 km. När jag tränat inför marathon och följt Szalkais program så har det aldrig varit mer än runt max 40 km i veckan. Och en ultra på 50 km är ju bara 8 extra km. Men jag är långsam och de snabbaste löparna springer uppemot 70 km/v i hans program så det är väl helt enkelt så att programmen i Relentless Forward Progress vänder sig lite till en annan målgrupp än den jag tillhör. För den delen så kan jag ju plocka godbitar ur programmen och skala ner dem till min nivå.

Det här är en bok att återvända till vilket jag frekvent gör. Tillsammans med Szalkais bok om maraton så är det mina favoriter inom löprelaterad litteratur. Den är lättfattlig och matnyttig och dessutom extremt prisvärd. Den försöker att presentera olika synsätt och har t.ex. med både en artikel om varför fartträning är nödvändigt för dig som tränar ultra och en som argumenterar för att du kan skippa det. 🙂 Jag kan definitivt rekommendera boken för dig som är nyfiken på ultralöpning.

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Utläst: 12 augusti 2017
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Löparglädje

Ännu en bok om löpning? Japp, jag sa ju att jag gillar att läsa om löpning. (Och ja, jag springer faktiskt irl också…)

När jag läste den här boken så hade jag aldrig träffat Rune men nu när jag väl skriver recensionen så där drygt två år senare så har jag inte bara träffat Rune utan hängt en hel vecka med honom då jag var på ultralöparresa i november 2017. Faktum var att jag till och med fick ha Rune för mig själv några gånger eftersom jag var den allra långsammaste löparen på resan och det blev hans jobb att ta hand om oss sölpellar. 🙂

Boken består av fyra delar. Den första innehåller bra grundläggande information och inspiration till att springa överhuvudtaget och Rune bjussar på visdomsord som: Spring så pass kort och långsamt att du vill springa imorgon också eller Löpningen ska berika livet – inte begränsa det! Del två vänder sig till dig som vill tävla eller springa fortare. Rune delar med sig av sin egen resa och ger förslag på hur du kan lägga upp träningen för att toppa formen. Sista delen är lite generella råd om förutsättningar och påverkansfaktorer.

Del tre handlar om ultralöpning. Alltså det riktigt intressanta kapitlet! Jag låter mig inte nedslås av att Rune menar att det är bra om man är snabb på kortare distanser för att kunna klara av ett ultralopp. Jag vet att vi är många långsamma som gillar att springa långt och det går bra det med men jag köper att vi inte kommer att placera oss i topp på några lopp! Kamplust, stryktålighet och en bra mage är också viktigt säger han vidare och där har jag bättre förutsättningar. Även om jag erkänner att jag nog var lite gnällig i slutet av 6-milaren när Rune och jag sprang i mörkret på den steniga vandringsleden som jag t.o.m. ramlat på när vi tog den åt andra hållet i dagsljus… Du får tips både på hur du ska träna och hur du kan tänka och göra under loppet.

Den här boken innehåller kanske inte konkreta råd men det är lite själva grejen vilket Rune också förklarar. Lyssna gärna på olika människor och pröva dig sen fram till vad som fungerar för just dig. Det här gäller ju livet som helhet även om många, och jag själv inberäknad, gärna vill ha en manual för den perfekta planen som leder till det perfekta resultatet. Vi är oense om tung styrketräning men Rune var också en tävlingslöpare medan jag är en motionärslöpare. Jag älskar skivstänger och vill ha en sund och stark allroundkropp. Boken är definitivt läsvärd och inspirerande. Sammanfattningsvis: Tro inte på allt du hör, ha roligt och ”Ge dig bara ut och spring!”

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Utläst: 15 januari 2017
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Born to run – jakten på löpningens själ

born-to-run-jakten-pa-lopningens-sjalTitel: Born to run – jakten på löpningens själ
Författare: Christopher Mc Dougall

Förlag: Månpocket
Sidantal: 366
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2009)

Utläst: 10 september 2015
Mitt betyg: 3/5

Den här hyllvärmaren har stått i min hylla i tre år efter att jag köpte den på en sommarbokrea. Jag gillar att läsa böcker om löpning helt enkelt och det här en ju en av de mest kända i den kategorin helt enkelt.

Bokens författare, Mc Dougall, är en löpare och sportjournalist som drogs med ständiga skadeproblem. Hans sökande efter ett bot mot detta ledde honom på något sätt på spåren efter Tarahumara-indianerna, ett folk som sprang ultramaraton i bara sandaler och aldrig blev skadade, och den mytomspunne Caballo Blanco. Boken handlar om att McDougall blev involverad i att hjälpa Caballo Blanco att arrangera ett ultramaraton ute i Copper Canyon i Mexiko där bl.a. Scott Jurek och Tarahumara-indianer deltog. Den handlar också väldigt mycket om ultralöpning och (argumenterar för) barfotalöpning. McDougall menar att alla de skador som löpare får beror av vår tids uppbyggda löparskor. Om detta säger jag varken bu eller bä, jag är hitintills skadefri i mina relativt dämpade Asics men för många människor verkar det fungera med barfota/Five fingers/väldigt enkla skor etc.

Under läsningen störde jag mig ganska mycket på författarens språkliga jargong och sättet boken är skriven på. Det finns dock en hel del intressanta (verkliga) karaktärer i den vilka alla verkar vara enastående ultralöpare. Däremot får man lite bilden av att ultralöpare är ett släkte som super hej vilt, är helt wild & crazy, har gruppsexfester och så vidare. Jag tror säkert att det förekommer och visst måste man ha ett rejält pannben och enorma drivkrafter för att pressa sig själv att springa så pass långt men jag menar, kika in hos MarathonMia till exempel, nu känner jag ju inte henne men hon verkar vara en väldigt jordnära tjej som faktiskt ändå springer ultramaror. 🙂

Edit 2017: Nu känner jag Mia och hon är jordnära och supertrevlig med ett grymt pannben! 🙂

Den mest intressanta biten är de kapitel som redogör för några forskares teorier om att Homo sapiens tidiga utveckling hängde på att vi helt enkelt sprang ihjäl stora djur och fick tillgång till stora mängder kött utan att ha en massa vapen. man menar att människokroppen är byggd på ett sådant sätt att vi kan andas på ett bra sätt medan vi springer länge och att vår hårlösa kropp tillåter oss att svettas utan att bli överhettade. Om teorin är sann vet jag inte men den nyfikne kan läsa mer t.ex. här.

Summa summarum så är det en underhållande men sensationsjournalistisk bok som man nog ska ta med en nypa salt. Att läsa om löpning är dock alltid kul!

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Köp på Adlibris eller Bokus

Ät och spring

at och springTitel: Ät och spring
Författare: Scott Jurek och Steve Friedman

Förlag: Lind & CO
Sidantal: 297
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 2012)

Utläst: 20 april 2013
Mitt betyg: 4/5

En helt vanlig dag när jag som vanligt satt och slöscrollade på facebook så dök den här boken upp framför näsan på mig. Jag hade aldrig hört talas om Scott Jurek (och kan kunde inte namnge en enda ultralöpare överhuvudtaget) men jag fascineras av själva aktiviteten ultralöpning och vad det är som driver människan att göra saker. Om någon undrar över min egen löparkarriär så har jag klart och tydligt gått igenom den här. Den är dock hästlängder ifrån så fascinerande och inspirerande som Scott Jureks.

Jurek växte upp i Minnesota och hade en inte helt stentuff men heller inte särskilt angenäm barndom med en mamma som insjuknade i MS och där han fick utföra en hel del sysslor i hemmet. Om detta skriver han ”Jag lärde mig tålamod när jag utförde de tråkiga sysslorna, men viktigare var att jag lärde mig uppskatta repetitivt och fysiskt krävande arbete.” (s. 28)  

I Ät och spring så återberättas delar av Jureks liv och toppar och framgångar blandas med dalar och motgångar. Vi får några regelrätta träningstips men vi får framförallt ta del av hans enorma vilja och engagemang för löpningen och det är synnerligen inspirerande läsning. Jurek är vegan och har bevisat för alla att det är fullt möjligt att inte bara överleva utan även att högprestera på en vegankost. Själv är jag s.k. pescatorian (jag äter vegetariskt + fisk & skaldjur) och i slutet av varje kapitel återfinns ett veganrecept och flera av dem låter sagolikt goda även om vissa ingredienser kan tyckas lite svåröverkomliga.

De invändningar jag har är inte direkt mot boken som sådan utan om det vokabulär som förekommer där Jureks kompis Dusty Olson i uppmuntrande syfte men i nedvärderande mening skriker saker som ”är du en fitta” eller ”vill du verkligen bli uttjejad” (omsprungen av en kvinna). Enligt Jurek var det Olson som myntade uttrycket men numera ingår det i ultramaratonterminologin (s. 143) Jurek omnämner dock flera kvinnliga löpare med stor respekt i boken men jag tycker det är ett riktigt uselt uttryck.

Sammanfattningsvis är detta en inspirerande bok där Jureks vilja att bli något mer är det jag bär med mig i tanken. För den som vill veta mer om Jurek finns hans hemsida.

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Köp på Adlibris eller Bokus