världsdramatik 1 – Bokdivisionen

När vi läste om antiken på kursen så skulle vi såklart läsa grekisk dramatik och då läste vi komedin Lysistrate. Jag köpte Världsdramatik 1 – Den klassiska traditionen vilken innehöll två av pjäserna vi skulle läsa så jag har inte läst specifikt den utgåva omslagsbilden visar.

När det peloponnesiska kriget pågått i 20 år orkar inte kvinnorna mer utan de vill ha ett slut på det. Lysistrate samlar massor av kvinnor och med lite övertalningshjälp från en annan kvinna så går alla kvinnor med på att de ska sexstrejka tills kriget är över. En form av utpressning helt enkelt.

Pjäsen innehåller en hel del obscent språk, sex och sexualitet. Aristofanes ville väl skapa uppmärksamhet på samma sätt som Aftonbladet fiskar click baits idag. Under åren har pjäsen spelats flitigt men under t.ex. den viktorianska eran hade den ett censurerat språk. Under 1900-talet blev översättarna mer frispråkiga och läsare och publik mer toleranta även om en del skådespelare sa upp sig från uppsättning i Ohio 2001 då de var så chockade över innehållet.

Pjäsen ses ibland som pacifistisk och feministisk men det är den inte direkt. Lysistrate vill förvisso att det här kriget ska sluta men hon är inte emot krig och beredd att använda våld för sin sak. Aristofanes kvinnosyn är rätt trist med kvinnor som är sexgalna, alkoholiserade och han objektifierar flitigt unga kvinnor. Lysistrate må vara stark och lyckas med sin sak men i slutet blir allt som vanligt igen där kvinnorna åter tjänar männen.

För samtiden låg det bisarra i tanken att kvinnor alls skulle lägga sig i politik och lyckas. Situationskomiken vilar dels på en patriarkal föreställning om kvinnor som sexgalna vilket hindrar dem att tänka klart. Deras män har misslyckats med att hålla dem under kontroll och den stereotypa kvinnan i Athen var en irrationell varelse som behövde beskyddas från sig själv och andra. Som jag tidigare nämnt är inte komedier min favorit men rent historiskt är det väl värt att läsa pjäsen.

Förlag: Studentlitteratur
Utläst: 30 mars 2024
Mitt betyg: 3/5

När vi läste om antiken på kursen så skulle vi såklart läsa grekisk dramatik och då läste vi tragedin Medea. Jag köpte Världsdramatik 1 – Den klassiska traditionen vilken innehöll två av pjäserna vi skulle läsa så jag har inte läst specifikt den utgåva omslagsbilden visar.

Medea från Kolchis gifter sig med Jason från Korinth och följer med honom till hans hem-ö. Väl där överger han henne för att istället gifta sig med den korintiske prinsessan. Medea straffar Jason genom att först mörda prinsessan och därefter sina egna barn vilka alltså har Jason som pappa. Pjäsen bygger på en snarlik antik myt om Medea där det dock är korintierna och inte hon själv som dödar barnen.

Sedan Euripides har Medea fått gestalta den galna kvinnan men försök att sätta dig in i hennes situation: Hon är från Kolchis men bosätter sig i Korint med Jason. Här blir hon hustru och mor och är utlämnad till sin man och hans nycker. Hon har ingen annan familj. Därefter lämnas hon av Jason då han gifter sig med en annan yngre kvinna. Jason och Medeas barn är inte fullvärdiga medborgare eftersom Medea är invandrare. Genom att mörda sina barn angriper hon Jasons ställning som man. Hon hämnas inte honom utan systemet. Det kan ses som galet men hon gör det rationellt av hederskäl vilka bottnar i svartsjuka.

Medea har också blivit en feministisk frontfigur och en skräck för männen: Hon är som en representant för det grekiska gudaidealet och talar och beter sig som en man men eftersom hon är kvinna blir det skevt. Hon försvarar sin egen heder, det gjorde männen åt kvinnorna. Hon är bra på att manipulera andra och söker stöd hos de korintiska kvinnorna genom att få dem att anse att hon är en av dem. Men detta gör hon också för att hon förstår att det finns en obalans mellan män och kvinnor vilken hon motsätter sig. När hon påtalar dessa orättvisor för kvinnorna så utvisas (tystas) hon av kungen. Jason fattar inte att hon förlorar allt när han drar utan tror bara att hon är arg för att hon inte får ligga med honom mer.

Medea är en symbol för all den ilska och smärta kvinnor åsamkats av män genom tiderna och hennes handlingar är helt enkelt en symbol för att all den ilskan släpps lös. Pjäsen är väldigt kort och snabbläst och rekommenderas absolut!