Arv och miljö

Arv och miljö var en bokcirkelbok i den feministiska bokcirkeln och jag ska erkänna att jag kände mig lite skeptisk till den. Jag hade hört både lite bu och bä. Jag valde att lyssna på den och jag blev rejält överraskad. Ibland är det bra att ha låga förväntningar!

Arv och miljö startar i en arvstvist där vi får veta att Bergljot och hennes bror Bård inte kommer att få dela på fritidshusen på Hvaler utan dessa ska endast tillfalla deras systrar Åsa och Astrid. Anledningen till att Bergljot inte ska få del i stugorna är ”att hon inte funnits där” för mamma och pappa de senaste åren som systrarna har gjort. Men frågan är varför hon inte funnits där?

Jag är glad att jag visste så lite om den här boken på förhand för den knockade mig totalt. Handlingen smyger sig på och du tänker och hoppas förgäves att dina föraningar är felaktiga. Boken är som gjord för att lyssnas på och Gunilla Leining visar ännu en gång hur fantastisk hon är som inläsare! Hjorth använder sig mycket av upprepningar och där många läsare verkar ha funnit dessa tjatiga så blir de makalösa och förstärkande i ljudformat.

Hennes personteckningar är också så bra och jag lider, mår illa och blir förbannad under lyssningens gång. Allt Bergljot vill är ju bara att bli sedd och bekräftad men hennes familj är vedervärdig. Det är dock lätt att moralisera över boken och dess innehåll som åskådare, hur skulle en själv egentligen reagera i samma situation? Livet är inte svart och vitt och Hjorth får fram det så himla bra i den här boken. Dessutom var det en utmärkt bokcirkelbok med mycket att diskutera, förundras och förfäras över. Nu vill vi alla läsa mer av denna norska författarinna!

Förlag: Natur och kultur
Utläst: 18 november 2021
Mitt betyg: 5/5

En smakebit på søndag: Arv och miljö

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Helgen har innehållit så galet många galna drömmar att jag inte riktigt känt mig utvilad vare sig igår eller idag. Men det var väl ovanligt många tankar som skulle sorteras in på rätt plats i hjärnan antar jag. Veckan har annars varit ganska bra, man är alltid lite förvirrad efter ett lov men det går snabbt att komma in i allt igen. Jag har äntligen orkat bokcirkla igen och jag var på teater för första gången sen, ja, ni vet. Frihetens namn på Kulturhuset, jag gillade den! I helgen har jag mest läst barnböcker och hängt på bokinstagram så idag tänkte jag knåpa ihop ett gäng recensioner, och sen brodera lite och lyssna vidare på Arv och miljö.

Jag brukar inte läsa om vad böcker handlar om innan jag läser och det har varit väldigt spännande att följa Berljots tankar och resonemang i boken. Jag tycker att Gunilla Leining är en bra uppläsare och att Berljots emellanåt upprepande och ältande tankar gör sig riktigt bra i ljudboksformat. Jag har precis börjat ana mig till vad det handlar om men ändå tänkt att njae, kan det verkligen vara det. Och så nu när jag skulle hämta en bild till det här inlägget så snubblade jag över en spoiler, som förvisso bekräftade det jag trodde, men det var ju ändå lite trist. Jag gillar den här smakbiten för jag kände så väl igen mig i Berljot här, ibland bara pratar jag på och sen kommer hjärnan efteråt och säger åt mig att jag kanske inte skulle ha berättat just det där just nu. 🙂

Debatten gick bra, jag klarade mig bra. Efteråt blev jag sittande på kaféet och berättade för mina meddebattanter om värderingen av stugorna och överdosen trots att jag inte kände dem personligen, trots att jag tänkte att jag inte  borde berätta medan jag gjorde det. Jag skämdes medan jag pratade och skämdes när jag såg ansiktena på dem som hörde på och jag skämdes på vägen hem, över hur jag berättat om stugvärderingar och överdoser, barnsligt och i falsett, på ett sätt som tillhörde barndomen, den dumma ungdomen, skämdes hela natten, kunde inte sova för skammen över att jag inte var vuxen, för att jag inte kunde berätta på ett moget och balanserat sätt, för att jag blev ett barn igen.