Titel: Kafka på stranden
Författare: Haruki Murakami
Förlag: Norstedts
Utläst: 15 maj 2011
Mitt betyg: 5/5
Ytterligare en bok från min januaribeställning som jag ville ha för att beta av Murakami.
Pojken Kafka rymmer hemifrån och får bo i ett gammalt bibliotek. Gubben Nakata kan prata med katter. Det regnar makrill från himlen och allting blir bara konstigare och konstigare.
Och det är därför jag älskar den. Det är en sådan spännande värld som Murakami drar in mig i och jag vill liksom inte gå därifrån. Förutom när Johnnie Walker samlar kattsjälar. Då blir det obehagligt på samma sätt som när de berättar om att flå levande människor i Fågeln som vrider upp världen. Den lilla stugan som Kafka spenderar tid i och alla böckerna där tycker jag om.
Bokdivisionen 
Det här är ju VÄRLDENS BÄSTA BOK! Äslkar att den anspelar på Oidipusmyten, att KAfka ska döda sin far och gifta sig med sin mor. En så snygg blandning av japansk och västerländsk kultur som den här finns inte.
Jag håller nog Fågeln snäppet högre, det är det där brunnsitteriet – I just can’t get it out of my mind! Fast båda böckerna är makalösa!
Pingback: Tematrio – Prepositioner | Bokdivisionen