Titel: Hemsöborna

Författare: August Strindberg

Förlag: Natur & Kultur

Utläst: 28 jan 2012

Mitt betyg: 4/5

Det här var ju första boken för mig i Strindbergsutmaningen. Fast det var andra gången jag läste den, första gången inträffade dock under högstadieåren så det är ett par år sedan och jag mindes inte mycket mer än att jag gillade den.

Carlsson kommer till Hemsö för att jobba som dräng hos änkan Flod. Han får ordning på gården, är inte så omtyckt av hennes son Gusten men gifter sig så småningom med änkan och allting slutar, tja, som det slutar!

Det var väldigt spännande att läsa om denna bok. Jag minns som sagt att jag tyckte om den då och det gjorde jag nu med. Vad är det då som jag tycker om? Massor av saker. Jag tycker överhuvudtaget om att läsa en gammal bok. Att veta att jag läser något som skrevs för över 100 år sedan. Jag tycker det är en häftig känsla. Jag gillar också den ålderdomliga svenskan, alla pluralformer av verb och substantiv och en hoper konstiga ord som jag inte ens vet vad de betyder. Detta i kombination med Strindbergs beskrivningar av naturen och folket, och folkets stundtals grova språk! Det känns som att jag sitter där någonstans på ön och är med. Ena stunden är jag stolt över Carlsson för att han ordnar till saker så bra, nästa stund skäms jag över honom och hans klumpiga, klantiga sätt. Jag funderar över änkan Flod. Hon kallas ömsom gumman och ömsom moster, men nästa sekund så är hon på tjocken. Hon kan inte vara mycket över fyrtio? I sådant fall har jag inte långt kvar tills jag är en gumma själv!

Jag är helt enkelt glad att jag läste om denna bok och det ska bli spännande att se vad jag tycker om resten utav böckerna i min Strindbergsutmaning. Enligt den, förmodligen inte helt preparatfria, kille som studsade förbi mig på Centralen när jag stod där läsandes denna väntandes på en vän så är ”Hemsöborna bra, men det är inte Strindbergs bästa.” Innan året är slut så vet jag om han hade rätt.

Köp på Adlibris eller Bokus