Titel: 11/22/63
Författare: Stephen King

Förlag: Scribner Book Company
Sidantal: 849
Utgivningsår: 2011

Utläst: 18 augusti 2012
Mitt betyg: 4/5

Det här var sommarens bok i bokcirkeln så att vi skulle ha gott om tid att läsa! Egentligen vill jag inte alls berätta vad den handlar om så om du tänker läsa den kan du hoppa över nästa stycke.

———————————————————————————————————————————————————————————-

Boken handlar om Jake Epping som en dag får ett telefonsamtal från Al, ägare till ett litet mathak. I Als förråd finns en osynlig trappa som leder ner till 9 sep 1958. Al har besökt dåtiden många gånger men är nu svårt sjuk och döende men han har en idé – att hindra Lee Harvey Oswald från att skjuta JFK. Tänk vad mycket bättre världen hade blivit då!

Jake tar sig an uppdraget och beger sig till The Land Ago för att försöka hindra Oswald. Men det finns ju fler saker i historien som behöver ändras och misslyckas Jake kan han bara gå upp och ner för trappan eftersom att varje gång han kommer tillbaka är en total omstart.

——————————————————————————————————————————————————————————–

Jag hade ju inte läst King sedan högstadietiden, dvs det var nog 20 år sedan, och varför har jag inte gjort det? Det här var sååå bra! Det är inte skräck, historical fiction läste jag någonstans och det är en bra beskrivning. Och det är sååå bra! (sa jag det?) Jag ÄR i USA 1958 när jag läser den här boken, och jag var inte ens född då. Därför kan jag i och för sig inte göra en korrekt bedömning av Kings beskrivningar men de är sjukt levande och trovärdiga, trots att jag inte ens förstår hälften av referenserna till saker som fanns.

Rollfiguren Jake (som kallar sig George i dåtiden) både glamoriserar och dissar 50-talet. Alla är så vänliga, hjälpsamma och de litar på varandra. Maten smakar mycket mer. Men, alla röker – hela tiden och överallt. Det finns också en hel del kritik mot kvinnans ställning och hur de svarta hade det.

Som sagt så är det inte en läskig bok, den är tvärtom till och med så rolig på sina ställen att jag fnissar under läsningen. Eller jo, den är skrämmande på sina håll. Det är skrämmande hur människor kan tänka och agera.

Grow up, George. Sometimes you act like you were born in a barn. Or some country where folks actually think straight.

Det var många olika tankar som väcktes hos mig under de 849 sidor som den här resan varade. Självklart kan man ha vissa invändningar i hur det egentligen skulle fungera med tidsresor och har inte George en makalös tur ibland, för att inte tala om hur hans personlighet utvecklas. Fast mest av allt njöt jag hela boken igenom och jag är riktigt glad över att jag läste den på engelska. En del säger att Niceville blir konstig på svenska, nu har jag inte läst den men jag tror att det blir samma här. Atmosfären och slangen skulle inte komma till sin rätt på svenska. Det var ett sorgligt ögonblick när boken tog slut och jag är till och med sugen på att läsa om den! Läs!

Köp på Adlibris eller Bokus