Titel: Boken om Pippi Långstrump
Författare: Astrid Lindgren

Förlag: Rabén & Sjögren
Sidantal: 247
Utgivningsår: 1995 (Originalupplaga: 1952)

Utläst: 29 maj 2014
Mitt betyg: 4/5

Pippi Långstrump blir min tredje bok i Feministiska Femman-utmaningen. Jag läste mer än hälften på jobbet och tog igen de övriga kapitlen, de som kollegan läste, nu här hemma.

Jag är inte säker på att jag läst den här tidigare, den korta bilderboken har jag läst massor av gånger men varken denna eller de tre böcker den samlar ihop har jag nog riktigt läst. I alla fall inte i vuxen ålder. Det fanns vissa historier jag inte alls kände igen och särskilt de som utspelar sig på Kurrekurreduttön. Förutom att Annika är lite småfeg ett par gånger så är detta klart en av de bättre Lindgrenböckerna ur genussynpunkt. Okej att Annika får fina smycken medan Tommy får coola dolkar men det speglar ju ändå tidens anda. En annan sak som ibland anses spegla just tidens anda är kurredutterna och allting runtomkring dem. Jag läste denna för förskoleklassbarn på jobbet och kallade då pappa Långstrump för bara kung och inte negerkung etc. I den upplagan vi har på jobbet tycker jag inte heller om bilderna på kurredutterna så dem visade jag inte.  En del människor gillar inte när man censurerar i böcker men jag gör det jämt vid högläsning. Jag formulerar om, hoppar över stycken och fokuserar på sådant som jag vill lyfta. Jag tycker att det ingår i min konstnärliga frihet som högläsare att få göra på det viset.

Pippi är definitivt en karaktär som håller än idag och trots att hon käkar flugsvamp så är hon en god förebild. Hon är stark, modig, rolig och påhittig. Hon är oerhört generös och står på de svagas sida. Mina elever har suttit som trollbundna genom alla äventyr och Pippis ljugarhistorier och vi har pratat mycket om skillnader mellan då och nu under läsningens gång. Något jag inte får kläm på är dock slutet vilket jag läste ensam hemma. Om du nu mot all förmodan inte läst boken och inte vill veta slutscenen så får du hoppa över nästa stycke. Inte för att det spelar så stor roll för resten av boken, men ändå.

Det är kväll och Pippi sitter och stirrar drömskt på ett levande ljus medan Tommy och Annika kikar på henne från sitt hus. De hoppas att hon ska titta åt deras håll men hon bara stirrar på ljuset och blåser sedan ut det.

Och där slutar denna historia. Analys har aldrig varit min grej så vad i hela friden ska detta betyda? Är Pippi olycklig i alla fall? Eller är hon tvärtom så lycklig och tillfreds att hon bara sitter och njuter? Den som har svaret får gärna meddela mig!

Köp på Adlibris eller låna på bibliotek!