Titel: Heja, heja
Författare: Martina Haag
Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 176
Utgivningsår: 2013
Utläst: 4 jan 2017 och i dec 2015
Mitt betyg: 4/5
Jag läste den här boken förra julen men skrev aldrig någon recension. Just nu håller jag på och läser en annan löparbok och kände då att ”den här är ju lite som Heja heja, eller”? Jag laddade ner boken för att bläddra igenom den och kolla lite men det slutade med att jag faktiskt läste om den. Vilket inte tar mycket mer än en timme eller två då det är få sidor och korta enkla kåserande texter.
Precis som omslaget påbjuder så följer vi Martinas egen resa från mer eller mindre soffsittare till marathonlöpare. Jag som själv ligger i startgroparna för mitt eget första marathon uppskattar att läsa om en ”vanlig” löpares strapatser även om jag såklart impas av alla raketsnabba gaseller därute. Jag har aldrig läst något annat av Haag men hon skriver verkligen med igenkänningsfaktor och jag ler för mig själv ganska många gånger. Det är en fin idé de har om att göra sämsta tiden någonsin på sin första mara, bara för att alltid kunna slå tiden – hur gamla de än är fast det är nog inget jag ska pröva. Martina lyfter fram alla positiva härliga aspekter av löpningen men väjer inte för skämskuddegrejerna som att gå när ingen ser eller känna sig förnedrad när den helt otränade kollegan dundrar in på en bättre tid än en själv på hens första lopp någonsin.
Det här är inte en bok för dig som vill ha matnyttiga tips, kolla gärna in min sida Löpbrigaden för att hitta bättre böcker i den kategorin, men om du är trött en kväll och vill läsa något enkelt, lättsamt och roligt som samtidigt får dig att känna löp-peppen då är det här precis vad du behöver!
Jag blev peppad att börja jogga när jag läst den förra året. Så av mig får den tummen upp!
Kul! Det behövs fler löpare i världen! ☺