Titel: Judas
Författare: Amos Oz

Förlag: Wahlström Widstrand
Sidantal: 320
Utgivningsår: 2017

Utläst: 6 januari 2018
Mitt betyg: 4/5

Årets första utlästa bok och månadens bokcirkelbok var Judas.

Det finns tre spår i boken. Ett handlar om huvudpersonen Shmuel som blivit av med både sin flickvän och lusten att plugga. Han tar istället tjänst som ”sällskapsherre” åt en excentrisk äldre herre, Gershom,  som behöver viss assistans men framförallt någon att diskutera med. I huset finns också dennes svärdotter Atalia, som Shmuel blir betuttad i, vilken blivit änka i samband med självständighetskriget 1948. Här har vi också spår två vilket handlar om Israel och Palestina, en bakgrund till det som sker och olika sätt att se på konflikten. I sina samtal med Gershom får Shmuel tillbaka intresset för sina avbrutna religionsstudier och han funderar kring Judas och huruvida denne var en förrädare eller inte. Detta är spår tre.

Alla tre spår är intressanta men jag finner det om Shmuels liv minst intressant. Istället försöker jag desperat att förstå mig på konflikten mellan Israel och Palestina och jag blir vansinnigt intresserad av Judas. Och då ska ni veta att jag är totalt otroende och ateist men jag köper att Jesus kan ha funnits. (Men inte återuppstått som en zombie, no way, och inte som Guds son) Jag har aldrig tänkt på Jesus och Judas på det sättet som Oz skildrar i den här boken och jag fylls hela tiden av aha-upplevelser.

Jag skrattar även högt ibland som när jag läser det här:

Många böcker jag läst glömmer jag snabbt men den här funderar jag fortfarande på då och då och jag skulle gärna läsa om åtminstone delar av den för att se om jag greppar saker och ting bättre ett andra varv. För er som har en bokcirkel så är den dessutom en utmärkt bokcirkelbok då den är så mångbottnad.

Köp på Adlibris eller Bokus