Månadens bokcirkelbok i min feministiska cirkel var I går. En riktigt kort historia på runt 100 sidor men som ändå genererade många diskussioner.

Sandor föds som Tobias i en liten by någonstans i Östeuropa. En dag lämnar han byn av en anledning och beger sig till ett grannland där han får bo på barnhem innan han blir vuxen och kan börja jobba på klockfabriken. Han drömmer om Line, hans barndoms vän, och plötsligt dyker hon upp på bussen en morgon. Sandor vågar inte ge sig till känna utan spionerar på henne istället och drömmer om att de en dag ska bo tillsammans.

Jag hade nog tänkt att Kristóf skulle vara lite tung och svår men förutom ett fåtal väldigt flummiga partier så är boken väldigt rakt och enkelt berättad. Därför blev jag aningen perplex när några av bokcirkeldeltagare diskuterade huruvida det som hände i boken hände på riktigt eller i Sandors fantasi? Jag är en extremt bokstavlig läsare och har av den anledningen aldrig riktigt förlikat mig med poesin och jag har kanske lite svårt för det här med att läsa mellan rader ibland. Vi var några som faktiskt pratade om att läsa om i alla fall inledningen till boken och jag gjorde det men blev inte så mycket klokare. Jag hade svårt att placera inledningen i bokens kronologi.

Hur som helst så är det här som du märker en tankeväckande och läsvärd bok. Jag läste någonstans att hon skrev sina böcker på franska trots att hon inte behärskade språket men också att den här boken är skriven senare än Den stora skrivboken och att hennes franska då har blivit bättre. Nu läste jag ju den på svenska men det var inget jag reagerade på, att språket skulle varit fel på något sätt, sparsmakat – ja, men så skriver ju många författare. Berättelsen är lagom märklig och intressant och jag kan definitivt tänka mig att läsa mer av Kristóf!

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 6 mars 2021
Mitt betyg: 4/5