Den stora skrivboken/Beviset/Den tredje lögnen

Vi skulle läsa Den stora skrivboken i min bokcirkel Stäppvargarna men det var ingen av oss som stannade där utan alla läste mer eller mindre hela trilogin. Böckerna är ju utgivna en och en som enskilda böcker men de hänger ju ihop och görs definitivt bättre rättvisa i det här formatet.

Den stora skrivboken handlar om de två tvillingpojkarna Lucas och Claus vilka blir lämnade hos sin mormor på landet någon under kriget. Deras mormor är inte direkt som andra mormödrar och kallas Häxan av byns innevånare. Men hon har ett hus och en trädgård med djur så att de kan livnära sig. Pojkarna köper en dag en skrivbok inne i staden och börjar teckna ner sina historier och sitt dagliga leverne. De är å andra sidan inte heller direkt som andra barn utan de utsätter sig själva för en rad grymma experiment för att härda sig. Omkring sig i byn har de ett antal ganska färgstarka karaktärer och ett samhälle under krigets inverkan. I de följande två böckerna får man en lite annan vinkel på skeenden och allt ställs på ända.

Jag har ju tidigare i år läst I går av Kristóf och var beredd på hennes språk men jag var inte beredd på innehållet i böckerna. Ibland undrade jag rent ut sagt vad i h-vete det var jag läste egentligen? Det är perversioner staplade på hemskheter staplade på hjärtlöshet i all oändlighet. Viss kärlek finns där också men definitivt ingen ”vanlig” romance-kärlek. Eller det kanske inte ens är kärlek utan bara beroenden och behov som tillfredsställs? Grannflickans öde är en av de allra märkligaste sakerna i böckerna.

Jag tror nog inte riktigt att jag började f ö r s t å böckerna förrän jag läste efterordet och diskuterade dem med mina bokcirkelvänner. Vi som är födda och uppväxta i Sverige efter kriget kan aldrig riktigt förstå vad ett krig gör med ett land och dess innevånare. Hur påverkad men blir och hur gränser flyttas fram eller suddas ut. Och då syftar jag inte främst på landsgränser utan de moraliska gränserna. Just detta får Kristóf fram så bra i de här böckerna samtidigt som hon leker med läsarens sinne till den grad att du inte är riktigt säker på vad som egentligen hände. Men kan man egentligen någonsin veta det? Livet består ju av en rad subjektivt upplevda skeenden vilka äro mer eller mindre olika för var och en. Böckerna är hypade men med all rätt. Läs dem – men helst med en diskussionspartner!

Förlag: Wahlström Widstrand
Utläst: 4-5 november 2021
Mitt betyg: 4/5

I går

Månadens bokcirkelbok i min feministiska cirkel var I går. En riktigt kort historia på runt 100 sidor men som ändå genererade många diskussioner.

Sandor föds som Tobias i en liten by någonstans i Östeuropa. En dag lämnar han byn av en anledning och beger sig till ett grannland där han får bo på barnhem innan han blir vuxen och kan börja jobba på klockfabriken. Han drömmer om Line, hans barndoms vän, och plötsligt dyker hon upp på bussen en morgon. Sandor vågar inte ge sig till känna utan spionerar på henne istället och drömmer om att de en dag ska bo tillsammans.

Jag hade nog tänkt att Kristóf skulle vara lite tung och svår men förutom ett fåtal väldigt flummiga partier så är boken väldigt rakt och enkelt berättad. Därför blev jag aningen perplex när några av bokcirkeldeltagare diskuterade huruvida det som hände i boken hände på riktigt eller i Sandors fantasi? Jag är en extremt bokstavlig läsare och har av den anledningen aldrig riktigt förlikat mig med poesin och jag har kanske lite svårt för det här med att läsa mellan rader ibland. Vi var några som faktiskt pratade om att läsa om i alla fall inledningen till boken och jag gjorde det men blev inte så mycket klokare. Jag hade svårt att placera inledningen i bokens kronologi.

Hur som helst så är det här som du märker en tankeväckande och läsvärd bok. Jag läste någonstans att hon skrev sina böcker på franska trots att hon inte behärskade språket men också att den här boken är skriven senare än Den stora skrivboken och att hennes franska då har blivit bättre. Nu läste jag ju den på svenska men det var inget jag reagerade på, att språket skulle varit fel på något sätt, sparsmakat – ja, men så skriver ju många författare. Berättelsen är lagom märklig och intressant och jag kan definitivt tänka mig att läsa mer av Kristóf!

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 6 mars 2021
Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: I går

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Mitt sportlov är till ända och det är ju hopplöst det där att man aldrig hinner allt man önskat men jag har ändå tränat en hel del, läst eller läst ut sammanlagt sju böcker, köpt ny tvättmaskin och vilat. Tänk jag tycker inte att jag läst någonting under det här lovet men tydligen hade jag det.

Edit: Jag kollade fel i kalendern först och räknade fel så det var inte nio böcker utan sju. Med läst eller läst ut menar jag att några böcker var påbörjade och avslutades under lovet medan övriga lästes från början till slut.

I går läste jag I går (haha) men jag tänkte att jag ändå skulle dela en smakbit ifrån den. Det är det första jag läser av Kristóf och jag har alltså inte läst den hyllade Den stora skrivboken-trilogin. Hennes böcker är tydligen alltid korta och den här var ca 100 sidor. Hon skrev dem på franska trots att hennes modersmål var ungerska och att hon inte fullt ut behärskade franskan men det är inget jag reflekterar över i den översättning jag läser.

Boken handlar om Sandor som lämnat sin uppväxtby för ett annat land, inte mår helt psykiskt bra, jobbar på klockfabriken och drömmer om Line – hans ungdomsförälskelse. Smakbiten kommer från ganska långt in i boken men den spoilar inget så länge jag inte berättar vilka som pratar.

– Antingen åker du hem och tar tillbaka din fru. Eller så stannar du här och tänker inte mer på saken.
– Men jag älskar ju min fru! Jag älskar mina barn!
– I så fall får du fortsätta att skicka pengar till dem.
– När jag vet att den andre kommer att använda dem? Vad skulle du gjort i mitt ställe?
– Jag har ingen aning. Jag vet inte ens vad jag ska göra i mitt eget ställe.
– Och ändå är du en intelligent person. Finns det någon jag kan be om råd?
– Kanske en präst?
– Jag har redan försökt. De kan inget om livet. De säger åt oss att foga oss. Be och ha tillit. Har du något ätbart?