De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Om ni visste hur många avsnitt av random brittisk polisserie jag sett den här veckan skulle ni trilla baklänges. Jag har egentligen inte varit så supertrött, jag har bara haft en kvällskurs under veckan och hunnit med att gå till frissan vilket händer 1-2 ggr om året. Jag har långt hår med självfall och naturlig färg så jag behöver inte gå så ofta. Jag har tränat relativt flitigt men jag har inte läst. Förutom att lyssna vidare på Przewalskis häst varje dag samt att jag läste den här novellen igår vilken var den första texten av de som ska läsas till på onsdag. Kanske just p.g.a. att jag haft så få ”läsmåsten” så har jag inte läst alls? Som tur är har jag snart kommit till slutet av polisserien så då kan jag plocka upp läsandet igen. 🙂

Love in a Fallen City är en novellsamling bestående av sex noveller och jag har läst titelspåret som det skulle heta om det var en skiva. Vad heter det egentligen när det gäller böcker? Titelnovellen? Hur som helst så skulle vi läsa den i min litteraturkurs och det är det första jag läser av Eileen Chang. Jag hade lite svårt att komma in i den men när jag väl gjort det flöt det på fint. Novellen handlar om Liusu som är frånskild och har återvänt hem till sitt föräldrahem där hon bor tillsammans med flera syskon. En dag ska hennes syster presenteras som potentiell fru för en affärsman men istället blir det han och Liusu som fattar tycke för varandra. Eller vad man ska kalla det, deras ”relation” är extremt märklig. Jag behöver nog fundera lite på den här novellen för att veta vad jag ska tycka men jag läser gärna de andra också. Dock kanske det inte sker förrän kursen, och den kommande tentan, är över för jag har mycket annat att läsa framöver.

Citatet här nedanför säger inte så mycket om själva novellen men det tilltalar mig och jag funderar så på vad den där ”obscure haze of crimson and gold” är som jag förmodligen är på väg in i eller kanske redan befinner mig i? Liusu är 28 så hon tycker kanske att en 44-åring tillhör ”the older ones” redan?

She crossed her arms and clasped her neck with her hands. Seven, eight years – they’d gone by in the blink of an eye. Are you still young? Don’t worry. In another few years you’ll be old, and anyway youth isn’t worth much here. They’ve got youth everywhere – children born one after another, with their bright new eyes, their tender new mouths, their quick new wits. Time grinds on, year after year, and the eyes grow grow dull, the minds grow dull, and then another round of children is born. The older ones are sucked into that obscure haze of crimson and gold, and the tiny flecks of glinting gold are the frightened eyes of their predecessors.