Jag tyckte hemskt mycket om Klubben för lyckliga slut och trodde att den här vingården var densamma som i den boken. Nu var det inte så men det spelade ingen roll heller, jag gillade den här ändå.
Erica är Stockholmstjejen vars förhållande inte är på topp. Hon behöver komma bort, sätter sig på tåget och hamnar av en slump i Skåne där hon hyr en stuga på Marcus vingård. Marcus driver vingården med sin farfar men ekonomin är inte på topp. Det är grannens idé att hyra ut det f.d. hönshuset till turister men Marcus är inte helt såld på idén och särskilt inte när det kommer en stroppig stockholmska. Men Erica visar sig vara något mer än det där och framförallt behöver hon Skåne för att förändra sitt eget liv.
Det här var min andra bok av Säfstrand och jag tyckte mycket om den också. Hon blandar ganska allvarliga ämnen med de förväntade feelgood-inslagen och det blir en varm roman med många fina människomöten och chans till förändringar. Persongalleriet innehåller både excentriska damer, snälla gubbar och buttra karlar och mixen blir väl läsvärd. Det blir aldrig sliskigt utan snarare trovärdigt och tankeväckande och jag som befinner mig mitt i livet funderar ju en hel del kring många av de saker som Caroline lyfter i den här löst sammanhängande trilogin. Jag ser mycket fram emot sista delen och dessutom finns det ju en drös av tidigare utgivna titlar att undersöka.
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 30 augusti 2021
Mitt betyg: 4/5
Jag hoppades också lite att det skulle vara samma vingård, men den här funkade också. Och man fick i alla fall veta lite om den andra vingården, i en liten bisats 🙂
Ja men precis, och skrivklubben skymtade ju förbi.