I mars köpte jag ett gäng böcker där jag fokuserade på antingen feminism eller böcker från länder jag ej tidigare läst. Algeriet hörde till den sistnämnda kategorin och Fallet Meursalt intresserade mig eftersom den relaterar till Främlingen vilken jag läst två gånger på svenska och en gång på franska. Eftersom jag dock har fiskpinneminne, trots tre omläsningar och en bokblogg, så märkte jag ändå under läsningen av Fallet Meursalt att jag inte mindes så många detaljer från Främlingen.

Meursalt är alltså mannen som sköt ”en arab” i Camus bok och den här bokens huvudperson är ingen mindre än Haroun, bror till just den skjutne araben som faktiskt hette Moussa. Harouns hela liv präglas av mordet på hans bror och den sorg han och mamman genomlider och sättet de så småningom försöker skipa rättvisa på.

Boken är ganska annorlunda skriven. Den är skriven i första person och Haroun vänder sig ofta med direkt tilltal till läsaren samtidigt som han slingrar sig igenom sitt livs berättelse och gång på gång återvänder till mordet på sin bror. Mordet har ju skett i verkligheten i den här berättelsen där även Camus bok har blivit utgiven fast då av Meursalt själv. Bitvis har jag lite svårt att hänga med i alla Harouns resonemang men det är ändå snyggt hur han berättar, förklarar och bemöter saker från Främlingen.

Det han framförallt gör att ge den ”okända araben” en identitet istället för att bara vara en sådan där arab/svart/kines/insert valfri ”exotisk” nationalitet på en karaktär i vilken bok/film som helst som behandlar alla icke-européer/nordamerikaner som identitetslösa bifigurer. Han snuddar också vid revolutionen där Algeriet frigjorde sig från Frankrike under 50-talet och det hade jag gärna läst mer om. Det står på baksidan att det går bra att läsa Fallet Meursalt fristående men jag tror definitivt att den är som allra mest intressant att läsa i relation till Främlingen.

Förlag: Bokförlaget Tranan
Utläst: 8 december 2021
Mitt betyg: 3/5