Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har runnit iväg i ett jehu och jag har inte ens packat upp allt ur resväskan från bokmässan än. Jag har gymmat, vandrat, jobbat sent, haft AW och varit på en lärarkväll och lyssnat till Edward Summanen som pratade om hur man kan arbeta med hbtqi i skolan. Men idag har jag en helt oplanerad dag som ska ägnas åt att planera (haha) nästa vecka, läsa, blogga och röja upp lite i förfallet som blir efter en fullproppad vecka.

Jag fick upp lässuget efter mässan (man blir ju så galet inspirerad!) och på resan hem lyssnade jag klart på Skrivkramp. Sen tänkte jag lyssna på Kris av Boye vilket är en frivillig bokcirkelbok men jag fick spunk på den. Försökte läsa den istället men fick lika mycket spunk och la ner. Istället började jag lyssna på Skogen där stjärnorna slocknar men ruttnade efter två timmar och la ner den. Den var så otroligt oengagerande och orealistisk förutom allt det som judarna faktiskt utsattes för. Men trots ett viktigt ämne så blev hela bokens upplägg för löjligt för min smak.

Istället började jag lyssna på Bögen är lös vilken jag gillar. Hemma läste jag ut Bländverk samtidigt som jag påbörjade en av bokmässeböckerna: Blir du ledsen om jag dör? De fem minuter jag lyssnade till Lunabba gjorde ett stort intryck på mig och jag kunde inte tänka mig något annat än att läsa boken. Den väcker motstridiga känslor för som jag skrev igår verkar Lunabba både hård och omtänksam på en och samma gång. Men jag har bara läst ca 70 sidor än så länge. Lunabba jobbar med utsatta barn och ungdomar men går en dag steget längre och låter en pojke som har en alkoholiserad mamma flytta in hos sig.

När jag vaknade igår morse, din första morgon i mitt hem, var det med ångest. Jag hade suttit uppe till fem och skrivit. Men det var först när jag fem timmar senare slog upp ögonen som jag förstod vad jag hade gjort.

Jag hade inte tänkt på det som våld. Men att jag medvetet avstått från att ge dig mat, tillhandahålla sängkläder och en ren handduk, samtidigt som jag var hård och inåtvänd, var att göra våld på din person.