Sankta Psyko hamnade i min bokhylla efter en utrensning en familjemedlem gjorde en gång i tiden. Det är inte riktigt min typ av bok men den utspelar sig delvis på en förskola och eftersom jag jobbat i den branschen förr i tiden var jag lite nyfiken.

Jan söker och får jobb på förskolan Gläntan som är en ovanlig förskola. Den ligger precis bredvid Sankta Patricias psykiatriska klinik vilken hyser våldsbrottslingar med olika psykiska störningar. Förutom de sedvanliga arbetsuppgifterna ska personalen här emellanåt också eskortera barnen via en låst källargång upp till sjukhuset där de får träffa en förälder. Vissa barn sover också på förskolan och då behövs det nattpersonal. Jan har inte varit ärlig med varför han sökte det här jobbet och den där källargången lockar honom mer än lovligt.

Boken klassas som psykologisk spänning och inte deckare som jag trott under de ca fem år den stått i min hylla. Och det är en snygg spänningsroman. Gång på gång läggs nya ledtrådar fram och de leder mina tankar i helt fel banor ganska långt in i boken och överrumplar mig därefter. Det är spännande och överraskande helt enkelt.

Ändå är det någonting som fattas mig. Jag föredrar karaktärsdrivna böcker och jag känner att jag inte direkt kommer nära så många av karaktärerna i boken. Och de är ändå ganska få till antalet. Men jag tror att det är just det här som gör att jag föredrar deckare och spänning i filmformatet. Boken är dock definitivt en bra spänningsroman, Theorin imponerar men på grund av hans genreval får jag se om jag läser mer av honom i framtiden.

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 31 oktober 2022
Mitt betyg: 4/5