Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har gått i trötthetens tecken och det var tur att det bara var fyra arbetsdagar. Varje dag sedan fredag har jag tagit mig en tupplur och det har varit så skönt. Det har också varit en väldigt kulturell vecka, i måndags var jag och brorsan och såg Tosca på Operan, vår pappa var ljusdesigner och det var hans ljus i den uppsättningen så det var fint att se tyckte vi. I torsdags såg jag och en kompis Sommarboken på Stadsteatern, jag tyckte väldigt mycket om den och gillade att de hade en ljudmakare på scen. Igår var vi i Uppsala och tittade på Avantgardet för fyrtielfte gången och det var som alltid en väldigt bra och energigivande konsert. Idag har jag sprungit långpass och därefter knappt gjort ett vettigt handtag.

Jag har i alla fall läst en del i Anna Karenina, jag hade velat om jag skulle gå på teatern men slog till på en biljett i torsdags, jag tyckte dock att jag ju borde läsa den först så jag laddade hem en e-bok från bibblan för att testa och den visade sig vara bra mycket mer lättläst än jag trodde så det går fint. Smakbiten kommer från en av de första sidorna där jag tycker att furst Oblonskij visar hur skev kvinnosyn han har och för den delen, hur skevt hans hjärna överhuvudtaget tänker. Jag har klippt bort lite för att få med det, i min mening, väsentliga. Översättningen är från 1928.

Stepan Arkadjevitj var en gent emot sig själv uppriktig man. Han var inte i stånd att bedra sig själv genom söka övertyga sig om att han ångrade sin handling. Det var honom omöjligt att känna ånger över, att han, en trettiofyraårig vacker, erotiskt anlagd man, inte var förälskad i sin hustru som var moder till fem levande och två avlidna barn, och bara var ett år yngre än han själv. Han ångrade bara det, att han inte bättre förstått att dölja saken för henne.

[…]

Det hade till och med tyckts honom, som om hon, en utblommad, redan åldrad och inte länger vacker kvinna, på intet sätt märkvärdig, bara en enkel husmor, genom en känsla av rättvisa hade bort vara överseende mot honom.