Den här otroligt osmakliga utgåvan av Lolita var en av få böcker jag plockade på mig ur pappas hus efter han gått bort. Omslaget är också det en vidrig historia då konstnären Balthus målade denna ca 12-åriga grannflicka vid namn Thérèse ett tiotal gånger och ofta i liknande poser. ”He is known for his erotically charged images of pubescent girls…” – som konstnär kan du ju göra vad som helst i konstens namn.

Humbert är en karl som i unga år blir avbruten när han precis ska få till det med en ung flicka. Är det den händelsen som utgör startskottet för hans pedofili? Det måste ju hur som helst vara omöjligt att födas som pedofil? I en fas av livet, efter bl.a. ett misslyckat äktenskap, flyttar Humbert in hos Mrs Haze, egentligen bara för att skriva under några veckor men han blir snart besatt av hennes 12-åriga dotter Dolores (Lo/Lolita) och bestämmer sig för att gifta sig med Mrs Haze för att få vara nära Lolita. Livet spelar honom de rätta korten och snart har han Lolita alldeles för sig själv.

Jag hade ett motstånd mot att läsa den här boken, för alltså ni fattar ju själva: vem vill läsa om en pedofil? Men samtidigt var jag nyfiken på den, började läsa och blev helt knockad. Humbert är den mest vidrige självgode mannen på jorden, och samtidigt är han emellanåt riktigt rolig och charmar dig. Han beskriver Lolita med ord som gör att du tänker att du läser en vacker kärleksroman tills du plötsligt vaknar till och undrar vad f-n du egentligen läser! Och i nästa stund läser du så sjuka vidriga grejer att du inte vet var du ska ta vägen.

Jag är oerhört glad att jag valde denna som bokcirkelbok för herre gud så vi har pratat om den. Mitt exemplar är fullt med understrykningar och kommentarer och du får så många tankar och funderingar under läsningen som måste ventileras. Första delen var helt magisk (missförstå mig rätt här) och värd en femma i betyg. Under andra delen blir det lite mer förvirrat, långa beskrivningar, upprepningar etc. men med facit i hand så förstår du varför och det ger en rättvis bild av Humbert själv. Det är ju ändå genom hans filter vi får hela berättelsen. Det är så otroligt synd om Lolita och hon har ingen som ser henne men den biten lyfts aldrig eftersom det just är Humbert som berättar.

Nabokov lyckas skriva om både den stora kärleken och sexuella övergrepp i en och samma bok och det är lätt att förstå varför det här har blivit en klassiker. Ibland när vi läser klassiker i bokcirkeln så undrar vi just varför en viss bok fått den statusen men här är det ingen tvekan. Det här är nog en av de bästa böcker jag läst i mitt liv även om jag inte gav den en femma till sist. Vi blev alla sugna på att läsa något mer av Nabokov men har inte kommit dithän än.

Förlag: Penguin Classics (1995, org. 1955)
Utläst: 5 mars 2025
Mitt betyg: 4/5