Brott och straff

Inför att jag och en kompis skulle gå och se Brott och straff på Dramaten i mellandagarna så läste jag om boken. Förra gången jag läste den var för ca 30 år sedan då jag var runt 15. Jag mindes att jag gillade den och så gjorde jag även nu.

Raskolnikov är en ung man i Petersburg på 1800-talet som hoppat av sina juridikstudier. Han bestämmer sig för att mörda en gammal gumma som är pantlånerska av anledningar jag inte är säker på, för att hon ändå inte är värd något? Hur som helst har han inte räknat med den ångest brottet ska skänka honom och han tampas med detta och ideliga feberattacker under ganska många sidor. Under tiden kryper polisen allt närmare honom och han försöker förhålla sig till dem, sin familj, vännen Razumichin och fröken Sonja som han lär känna. 

I huvudsak är det här en bra bok även om vissa partier blir lite föreläsningsaktiga men jag fattar att det här var ett sätt för Dostojevskij att nå ut med sina tankar och idéer när man inte hade sociala medier och bloggar. Boken har en hel del intressanta karaktärer och resonerar kring vad som är ont och gott. Förutom just de där föreläsningspartierna så är den väldigt lättläst och enkel att hänga med i. Jag googlade en hel del på Petersburg för att få en bild av kvarteren som Raskolnikov rörde sig i och hittade till sist någon reseberättelse från en guidad tur i hans fotspår. vilken var intressant att läsa.

Boken är väldigt mörk och dyster och i princip alla utom Raskolnikovs vackra syster Dunja är feta, bleka, glåmiga, har rödsprängda ögon etc. Det förekommer så många feberinslag att jag undrar om det var vanligare med feber förr? Å andra sidan har jag typ haft endagarsfeber två gånger på ca 14 år så jag vet inte vad normen är. Ett annat ord jag reflekterar kring är att många repliker skriks. D.v.s. det står typ att ”bla bla bla skrek Razumichin”. Jag funderade kring om det var ett översättningsfel men när vi såg teatern så skreks det faktiskt en hel del. Var det så här man pratade i Ryssland på 1800-talet? Dialogerna är överhuvudtaget helt galna med så sjukt långa repliker men sen är ju många karaktärer lite fulla och då brukar folk orera i oändlighet.

Föreställningen var bra men feberfri (d.v.s. de hade helt plockat bort det momentet medan i boken har ju Raskolnikov feber nästan konstant) och de hade fångat det dystra väldigt väl. I min ungdom läste jag även Idioten och jag får se om jag läser om även den någon gång. Just nu är dock nästa inplanerade föreställning med bok Sommarboken så det är den som ska omläsas i första hand.

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 28 december 2022
Mitt betyg: 4/5

Efter balen

Med bokcirkeln Stäppvargarna har vi de senaste åren kört bokbyte, Secret Santa eller dylikt. I januari 2018 fick jag därför hem Efter balen i brevlådan. Jag hade aldrig läst Tolstoj så det var ett roligt val. Tanken var nog att jag skulle få något som var snabbläst eftersom det är allmänt känt att jag har lite för mycket att läsa. 🙂

Varning! Jag kommer att spoila typ hela handlingen i stycket här under.


Efter balen handlar om Ivan Vasiljevitj som för några åhörare berättar en historia från sin ungdom. Den inleds med ljuv musik och kärlek till en ung kvinna men slutar sen i hård musik, piskor och misshandel. Mannen, tillika översten, som misshandlar en fånge är ingen mindre än pappan till Ivans kärlek. Ivan klarar inte av att skilja dottern från sin pappa och kärleken dör ut.


Jodå, det finns väl en anledning till att de gamla ryska författarna lever kvar än idag. I den här lilla novellen ryms kärlek, våld, krigets fasor och sorg. Jag var inte superimponerad efter första genomläsningen men inser att det faktiskt finns en hel del stora tankar på de här få sidorna. Jag läser på baksidan att novellen var tänkt som en protest mot mänsklig grymhet men att den publicerades först efter Tolstojs död. Jag hoppas någon gång orka ta mig igenom hans längre verk, jag gillade trots allt Dostojevskij för 30 år sen men numera finns det så mycket som pockar på min lästid.

Utläst: 5 januari 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Den levande (måndagsmikron)

den-levandeTitel: Den levande
Författare: Anna Starobinet

Förlag: Coltso
Sidantal: 387
Utgivningsår: 2012

Utläst: 22 januari 2014
Mitt betyg: 3/5

Varför läste jag den?
För att orden ”rysk dystopi” i beskrivningen fick mig på fall.

Vad handlar den om?
Alltså, jag minns tyvärr knappt något alls men det finns en rad andra bloggar som skrivit jättebra recensioner! Det är en framtidsdystopi där några få lever om och om igen i nån slags Matrix-värld.

Vad tyckte jag?
Jag ville gärna tycka om den här och idén var nog ball men som jag minns det så var den svår och tung att läsa men ändå intressant.

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format