Jag gillar att börja året med en bok jag tror är riktigt bra och i år valde jag Keegans två kortromaner som Wahlström & Widstrand gett ut i en samlad utgåva. Ett behändigt format men som alltid med sådana här ”par-romaner” så stör jag mig på att StoryGraph tolkar den som bara EN roman. 🙂

I Det tredje ljuset kommer en liten flicka till några släktingar på Irland. Hon ska bo hos dem över sommaren eftersom hennes egna föräldrar har fullt upp och ont om mat och pengar. Hon vet inte hur länge hon ska stanna mer än att hennes mamma har sagt att de får behålla henne så länge de vill. Steg för steg finner hon sig i sin nya situation och det annorlunda liv hon får hos paret Kinsella.

Sicken pärla det här var! ”Räknas idag som en modern klassiker på Irland” läser jag på baksidan och det fattar jag absolut. Jag tänker först att något dåligt kommer hända men det är tvärtom (och det står på baksidan så det är ingen spoiler men jag läser sällan baksidor på förhand), flickan får kärlek, uppmärksamhet och omvårdnad på ett sätt hon inte är van vid. Slutet är både fint och sorgligt.

På bara 65 sidor hinner otroligt mycket hända, vi lär känna karaktärer och vi får en tydlig bild av miljön ute på den irländska 80-talslandsbygden. Det är känslosamt åt alla håll och kanter och det är så mycket som är fint och sorgligt. Man vill bara att tiden ska stanna för den lilla flickan som äntligen får en sådan fin sommar. Det enda jag inte riktigt förstår är den allra sista meningen. Den kan du få diskutera med mig om du vill. Direkt efter denna läste jag såklart Små ting som dessa som jag skriver om en annan dag men jag läser gärna mer av Keegan framöver!

Förlag: Wahlström & Widstrand (2023, org. 2010)
Översättning: Marianne Tufvesson
Utläst: 3 januari 2026
Mitt betyg: 4/5