Efter att ha mjukstartat sommarläsningen med lite lättsmält litteratur kände jag att det var dags att göra något åt mina läsmål för året så jag valde en färsk Trananbok från min prenumeration.

Annabella får en dag ett samtal om att hennes far dött i en olycka i Kamerun. Själv bor hon i Lyon och det är problem med repatrieringen; både byråkratiska, juridiska och ekonomiska. Annabella är student och hennes mamma försvann från familjen för länge sedan. Hon har inte råd att betala 2000 euro för repatriering. Inte hennes släktingar heller men hon åker till farmoderns stuga i Saint-Palais för att komma närmare släktingarna så att de tillsammans kan försöka få hem hennes far. Samtidigt som hon gör det går hon igenom sin egen barndom och flyr också undan sitt eget liv.

Det här är en prisvinnande debut och det är den väl värd att vara. Guerra skriver stundtals fragmentariskt och poetiskt men också djuplodande, utlämnande och kliniskt. Annabellas barndom var hård och ibland fattig och hennes far var ofta inte särskilt trevlig. Faktum är att hon t.o.m. ljugit om att han dött redan för två år sedan eftersom de ändå inte haft någon kontakt. Men där finns också många små fina minnen av ömsint kärlek och glädjefyllda stunder.

Nuet är kaotiskt på många plan och Annabella tvivlar på sin kärlek till litteraturen men refererar samtidigt till den på ett sätt som bara en litteraturälskare kan. Överlag dryper den här boken av känslor men på samma gång refererar Guerra kliniskt kring vissa händelser. Annabella är inte särskilt sympatisk men hon är formad av sin barndoms relationer och den här är vad hon blev. Det är omtumlande läsning men ändå lättläst och en mycket stark debutroman.

Förlag: Bokförlaget Tranan (2026, org. 2024)
Översättning: Lisa Marques Jagemark
Utläst: 23 juni 2026
Mitt betyg: 4/5