Etikett: dörte hansen

Tisdagtrion: Runt Östersjön

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg14 kommentarer

Ugglan och bokens Tisdagstrion handlar om att tipsa om tre böcker på veckans tema och att ta del av andra deltagares tips.

Veckans tema: Runt Östersjön

Jag har plockat fram några favoriter runtom Östersjön och bifogat små citat från mina recensioner!

Modersmjölken av Nora Ikstena blev jag nästintill golvad av, den var ruskigt bra och intressant! ”En synnerligen intressant berättelse som dels skildrar uppväxten med en deprimerad mor men också ger oss en ovärderlig insiderrapport från den sovjetiska staten.” Lettland

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk har jag kanske redan haft med i en trio i år? Men den är väl värd att komma igen! ”Jag blev verkligen imponerad av Tokarczuks berättarstil och förmåga att väva fram en sådan story. Jag gillade också hur hon fick mig att skratta utan att det var krystat och sen det bästa av allt; hon fick mig att googla på sådant som om det var sant att djur kallades till rättegångar på medeltiden för att de ansågs ha gjort sig skyldiga till brott? (japp, det var sant)” Polen

Körsbärslandet av Dorte Hansen har jag också redan haft med. Haha, favoriter sa jag ju! ”Rekommenderas till dig som har en lässvacka, gillar karaktärsdrivna böcker, är en sucker för vackra omslag eller vill lära dig några fraser på plattyska!” Tyskland

Tisdagtrion: Författare eller handling från tysktalande land

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg4 kommentarer

Ugglan och bokens Tisdagstrion handlar om att tipsa om tre böcker på veckans tema och att ta del av andra deltagares tips.

Veckans tema: Författare eller handling från tysktalande land

Tyska böcker är verkligen ingenting jag lyckats särskilt väl med. Jag har läst få och av dem så är det inte många jag uppskattat. Schweiziska och österrikiska författare är det lika illa ställt med. Jag får helt enkelt hoppas på boktips från er andra!

Körsbärslandet av tyska Dörte Hansen är åtminstone en fullpoängare! Jag tyckte mycket om att läsa om det gamla huset och dess invånare och kommer definitivt läsa mer av Hansen.

Tuktans ljuva år av schweiziska Fleur Jaeggy skildrar tiden på en internatskola i Schweiz. Jag gav boken en 3:a och skrev så här: ”Vi kommer aldrig berättaren riktigt nära och boken lämnar inga djupare spår hos mig även om jag tycker den är märklig, förunderlig och intressant när jag läser den. ”

Älskarinnorna av österrikiska Elfriede Jelinek är en bok jag ångrar att jag gallrat ut. Inte för att jag älskade den, den fick också en trea men jag hade ändå gärna haft den i min samling idag. Så här skrev jag om boken 2014: ”Det är en väldigt annorlunda bok det här och det är svårt att sätta ord på den. I princip så är det en väldigt, väldigt mörk, rå och dyster skildring av patriarkatet och hur kvinnor inte är värda ett enda dyft.” Jag beklagade mig också över de många upprepningarna vilka jag sedermera kommit att älska hos t.ex. Vigdis Hjorth så därför är jag lite nyfiken på om jag skulle tycka annorlunda om den idag.

Körsbärslandet

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, Recensioner2 kommentarer

I bokcirkeln Stäppvargarna tänkte vi för några veckor sedan gå till en tysk resaturang här i Stockholm då de andra ville ha schnitzel och det fanns även vegansk schnitzel till mig där. Men så glömde den ansvarige boka bord och det blev fullt och vi gick någon annanstans. Nu var det min tur att välja bok och istället för att ta en av mina hyllvärmare (som jag ofta gör för att få ner antalet) googlade jag istället tyska böcker och valde denna utifrån någon tipslista. När de andra godkänt boken så bokade jag också ett bord på ovan restaurang.

Körsbärslandet utspelar sig mest i nutid och delvis historiskt för att vi ska få en bakgrund till allt. En morgon på 40-talet någonstans anländer Vera och hennes mamma Hildegard som flyktingar från Otpreussen till en gård i Olland. Där tas de motsträvigt emot av Ida Eckhoff vilken väntar på sin son Karl som strider i kriget. Två år senare anländer Karl hem efter en tid i rysk fångenskap och han kommer aldrig mer bli sig lik. Åren går och han tar Vera och Hildegard till sitt hjärta tills den dag då Hildegard lämnar dem alla vind för våg för en ny man och ett nytt liv med bättre status. 60 år framåt i tiden står plötsligt Veras systerdotter Anne och hennes lille son på Veras trapp. På flykt, men inte undan kriget utan hipsterlivet i Hamburg och ett liv som inte blivit som Anne tänkt sig.

Åh, som jag tyckte om den här boken! Jag älskade hur allt kretsade kring huset i Olland och hur svåra trauman blandades med hipsteravsky och enklare problem. Vera kan förvisso anses lite väl dragen till sin spets men i symbios med grannen Heinrichs pedantiska personlighet och Annes mer blyga läggning så blir det så fint så. Jag älskade också att jag fick lära mig om plattyska (och terrazzoklinker!) vilket helt gått mig förbi och varenda bok som smyger in fraser på andra språk hamnar alltid högt på mina topplistor.

Boken är lättläst på ett positivt sätt och kapitlen är perfekt avvägda medan man växlar emellan de olika karaktärerna. Det finns ett enormt läsdriv i den och jag längtade hela tiden tills jag skulle få läsa vidare. Miljöerna i boken är fantastiskt beskrivna och jag skulle utan att tveka åka på en resa till Olland för att titta på gamla korsvirkeshus, alla körsbärsträd och floden Elbe. Då skulle jag förvisso bli en sådan som Vera föraktar men det vore det väl värt.

Rekommenderas till dig som har en lässvacka, gillar karaktärsdrivna böcker, är en sucker för vackra omslag eller vill lära dig några fraser på plattyska! Själv ska jag definitivt skriva upp Hansen på ”måste läsa mer av”-listan.

Förlag: NoNa förlag
Utläst: 8 november 2022
Mitt betyg: 5/5

En smakebit på søndag: Körsbärslandet

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg13 kommentarer

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Det har varit en tung arbetsvecka, förmodligen för att man är lite ur fas efter lovet, men fritiden har varit desto mer lyckad. Jag har gjort en massa bra träningspass, läst mycket, varit på konsert och igår vandrade jag etapp 5 på Sörmlandsleden med en kompis. Söndagen kommer ägnas åt en hel del planering så att veckan flyter på och så hoppas jag på lite läsning och mer bloggande än bara det här inlägget.

Jag har läst två böcker i veckan och bägge två slukade jag. Den ena var skräckisen Yuko av svenska Jenny Milewski och den andra Körsbärslandet av tyske Dörte Hansen. Den senare ska vi diskutera på en bokcirkel i veckan och det var jag som valde den. Av den enkla anledningen att vi förut varit på väg till en tysk restaurang men glömde boka bord och det blev då något annat. Så jag tänkte att vi skulle ge det ett nytt försök och plockade den här boken från någon tipslista på nätet och bokade snabbt ett bord. Bägge de här böckerna slog Annie Ernaux med hästlängder när det gällde min lust till läsning så jag har fortfarande inte läst ut förra veckans smakebitbok En flickas memoarer vilket jag måste göra helst ikväll.

Det jag framförallt gillar med Körsbärslandet är hur den utspelar sig med ett hus i fokus, på samma sätt som jag uppskattade att Där rinner en älv genom Saivomuokta by kretsade kring älven. Jag bjuder på inledningen från boken.

Vissa nätter, när stormen kom västerifrån, stönade huset likt ett skepp som slungades hit och dit i grov sjö. Ylande vindbyar bet sig fast i de gamla murarna.

Så där låter häxor när de bränns, tänkte Vera, eller barn när de klämmer fingrarna.

Huset stönade, men det skulle inte sjunka. Det tufsiga taket satt ordentligt fast på sina bjälkar. Gröna fågelbon av mossa frodades i vassen och det sviktade bara obetydligt vid taknocken.

Färgen flagnade från korsvirkesfasaden och de ohyvlade ekbjälkarna i väggarna liknade grå benknotor. Inskriften på husgaveln var väderbiten, men Vera visste ändå vad det stod: ”Dit Huus is mien un doch nich mien, de no mi kummt, nenn’t ook noch sien.”