Hatet

Jag skaffade den här för åtta år sen och nu blev den äntligen läst. Sveland fick ett brev hem som mordhotade henne och hon insåg snart hur mycket liknande skit som hon bara skrattat bort genom åren och blev istället arg och bestämde sig för att skriva en bok om antifeminism och allt det kvinnohat som finns där ute i världen och på nätet.

Hon varvar korta personliga månadsbetraktelser, som t.ex. om hur hennes lille son börjar kolla i kikhålet innan de går ut så att mamma ska veta att ingen är där, med längre faktabaserade kapitel om olika typer av antifeminism. Det handlar om dokumentären Könskriget som jag aldrig såg när det begav sig men som liksom merparten av alla dokumentärer låter felvinklad och överdriven för att ge rätt effekt. 

Det handlar om när F! kom och hur media skrev ner utseendet på de politiker och människor som engagerade sig där så att många hoppade av. Jag är såklart för media men ogillar den typ av drev som ofta uppstår när det finns chans till klick. Kapitlet om Breivik som visar hur antifeminister ofta också är rasister är skrämmande läsning och så finns där en hel del män omnämnda i boken som verkar ha som sitt livsprojekt att hata kvinnor.

Oavsett vad du tycker om Maria Sveland idag så visar den här boken tydligt hur det finns en alldeles för stor tolerans för hat, hot och förödmjukelse av kvinnor i Sverige idag och det här är fortfarande aktuellt åtta år senare. Jag vet inte exakt vad men något gör att mitt betyg landar i en trea bara. Kanske att Sveland känns lite för svartvit i sina resonemang men jag tycker absolut det är en bok värd att läsa.

Förlag: Leopard förlag
Utläst: 31 december 2022
Mitt betyg: 3/5

En smakebit på søndag: Hatet

 

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit späckad med flera träningspass, två sena arbetskvällar, en kul konsert med Eric Palmqvist och Ulf Stureson samt ett besök hos min mamma som trillat och har bägge (!) armarna i gips. Igår var jag ute på en ca fyra timmar lång vandring längs Sörmlandsleden och på kvällen ”målade” jag lite.

Trots detta så bestämde jag mig för att en gång för alla läsa ut Under det rosa täcket. Det är inte jättebra planerat av mig att läsa den här typen av litteratur i december känner jag men vad gör man när man har läsmål man vill uppnå. Efter att den var klar så klämde jag I taket lyser stjärnorna på två kvällar och nu är jag alltså framme vid nästa feministiska bibel: Hatet

Eftersom jag var så sen att på riktigt hoppa på det feministiska tåget så har jag inte läst alla de här böckerna när de kom och jag tror inte heller att jag tittade på dokumentären Könskriget när de begav sig. Och lika bra är kanske det för den låter som rena rama ”jag vill väcka uppståndelse”-dyngan à la amerikansk dokumentärfilmsstil. Jag är inte en sån (sd)-konspiratoriker som tycker att media är galet och bara ljuger men när det kommer stora uppseendeväckande/dramatiska/häpnadsväckande (you name it) nyheter så brukar jag ta det med en nypa salt och avvakta lite istället för att kasta mig på gottande/fördömande-tåget. Det finns ju alltid två sidor av ett mynt.

”Könskriget” sa sig vilja granska radikalfeminismens inflytande över svensk jämställdhetspolitik. De som mer än några andra personifierade radikalfeministerna, menade programmets upphovskvinna Evin Rubar, var Roks (Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer). I programmet framställdes Roks som en organisation med alltför mycket inflytande över politiker, framför allt över den före detta jämställdhetsministern Margareta Winberg. Genom hårt redigerade intervjuer där lösryckta citat från olika Roks-representanter klipptes in om vartannat målades en bild upp av en organisation som tycktes bestå av en halvtokig grupp manshatande kvinnor som såg pedofila satanistiska nätverk överallt.

Tisdagstips: Tre bra böcker om kvinnokamp

Igår var det som bekant 8 mars och delar av eftermiddagen/kvällen ägnade jag åt att lyssna på Selma Stories program med många intressanta gäster. Selma Stories har en gedigen färsk lista på feministiska böcker att läsa här och jag inser att jag har hur många böcker som helst framför mig att läsa. Flera av dem står dessutom redan i min hylla och väntar.

Min tanke med dagens tips var mer att ge förslag på böcker som handlar om kvinnokamp. Det är tre böcker som handlar om kvinnor som organiserar sig för att åstadkomma förändring. Jag blir så himla inspirerad när jag läser om sådant här och vill själv kämpa i systerskapets namn.

  • Tillbaka till henne av Sara Lövestam
    Den här boken väckte något inom mig när jag läste den 2013 och jag blev så himla sugen på att själv hoppa upp på barrikaderna och kämpa! Nu är jag dessvärre inte riktigt den typen av person men jag försöker att kämpa på mitt, lite mer stillsamma, sätt och hoppas kunna bidra till en bättre framtid.
  • Befrielsen av Maria Sveland
    En bok som innehåller en del våld och som mötts av viss kritik men jag tycker att den lyfter en viktig fråga och ibland kanske man måste korsa vissa gränser för att komma framåt. Att kvinnor organiserar sig och håller ihop är sällan fel.
  • Ellens val: Kärleken av Helena Dahlgren
    Jag lyssnade nyligen på den här och fick igen samma vibbar som jag fick när jag läste Lövestam (det är ju samma tidsålder). Tänk att få ha suttit på Ulrikas fik och deltagit i den viktiga kvinnorörelse som fanns där och som bidrog till bl.a. kvinnlig rösträtt.

Å andra sidan kanske jag borde sitta på något annat fik, så snart covid tillåter, och vara med om att någon annan viktig kvinnofråga drivs igenom i vår nutid? Är det kanske dags för mig att stå på de där barrikaderna ändå? En del av mig önskar att det vore så men jag känner mig nog lite mer som ”hon som tar fram bakgrundsmaterialet”-kvinna. Tiden får utvisa hur det blir.

Befrielsen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Vi valde den i min feministiska bokcirkel. Jag har Hatet hemma oläst men det här var min första Sveland.

Vad handlar den om?
Om en grupp kvinnor som ledsnar på att vara rädda för en våldtäktsman och bestämmer sig för att slå tillbaka.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte den var intressant och även om man kan ha invändningar mot att kvinnor ”gör som männen” och använder våld (precis som i Makten eller Egalia) så blir det så tydligt hur det faktiskt är att leva som kvinna idag och att man kanske måste korsa gränser ibland för att komma dit man önskar. Jag läste många negativa recensioner av den här nu när jag googlade runt lite för att påminna mig om handlingen och de flesta verkar anse att Sveland inte är en tillräckligt bra skönlitteraturskribent och att hon hellre bör skriva debattböcker. Läs den och bedöm själv.

Utläst: 6 maj 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Hett i hyllan: Hatet

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Vi är fortfarande kvar i bokrean februari 2015. Hatet: en bok om antifeminism av Maria Sveland var ännu en bok som råkade vara billig och som jag varit intresserad av ett tag. För den som missat den så är det en bok om hatet mot kvinnor och feminister. Jag borde ju såklart ha läst den för länge sedan.