mian lodalen – Bokdivisionen

Lisa och Lilly läste vi min feministiska bokcirkel och det var en bok jag var rätt pepp på.

Lisa och Lilly är två flickor runt 15 år som möts vid en dansbana en sommarnatt i 1910-talets Stockholm. De är bägge två arbetarklassflickor och Lisa ägnar stora delar av sina dagar till att hjälpa sin mamma med hushållet och att ta hand om småbarnen. Lilly brottas med demoner och depression men är ibland sprudlande glad och äventyrslysten. De blir snart förälskade i varandra och inleder en hemlig romans som dock slutar högst tragiskt.

Den här boken hade verkligen potential, en fin lesbisk kärlekshistoria och det myllrande stadslivet i det tidiga Stockholm är väl beskrivet. Men där det blir för lite in på djupet av flickornas känslor blir det istället för mycket av namedropping och gator upp och gator ner. Historien berör aldrig riktigt och slutet blir väldigt abrupt med en del händelser som känns inkastade.

Det finns gedigen research bakom boken och jag blir särskilt glad när Hinke Bergegren får spela en biroll. Men jag har ju läst hans tal rätt ingående under genusstudierna och stör mig på att det är lite förvridet. Lodalen fångar dock tidskänslan väldigt väl med flickornas vardag, där kvinnors och flickors begränsningar i både familj och samhälle tydligt synliggörs. Arbetarkampen och klasskillnader i kombination med levande och trovärdiga Stockholmsskildringar gör ändå boken läsvärd på ett sätt.

Utläst: 30 november 2020
Mitt betyg: 3/5

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

I veckan som kommer är det dags för den feministiska bokcirkeln att ”ses” och jag borde förmodligen ha börjat på Lisa och Lilly långt tidigare men igår hade jag bara ögon för bloggen (och delvis julgranen) så jag hann bara påbörja boken innan det vat dags att sova. Julgranen blev inte heller klar men till mitt försvar så saknades där en liten glödlampa. Som jag i och för sig vetat om sedan jag plockade undan granen i december 2019. Haha…

Annars i veckan har det varit fint. Jag har för första gången på länge känt mig piggare och först fick jag massor av idéer till jobbet och sen det här med bloggen. Det är härligt att ha en fungerande hjärna igen! Jag har inte gjort så jättemycket mer än att brodera lite, bloggat, beställt böcker och faktiskt lyssnat på bok. Jag har börjat lyssna på väg till jobbet igen och lyssnade klart på den brittiske tv-doktorn Rangan Chatterjees Hälsobalansen i veckan. Den innehöll en hel del matnyttigt och man får ta till sig valda delar som man själv tror på.

Hur som helst så är Lisa och Lilly inte så jättelång så det ska nog gå vägen att hinna läsa ut den. Min smakbit kommer från ganska tidigt i boken när Lisa övertalar sin mamma att få gå ut en stund på fredag kväll för att promenera med Karin. Men istället smiter hon ner till Årstaviken och dansbanan där.

Musiken var påträngande. Fiolen skar i öronen och synintrycken var så många att hon hade svårt att koncentrera sig.

Därför var det som hände ännu märkligare. Mitt i Fritiofs allt ihärdigare agiterande, när Lisa långt borta hörde ord som ”klasskamp”, ”LO:s svek mot arbetarna” och ”fegt att vända sina egna ryggen”, märkte hon att någon iakttog henne.

Det var inget särskilt, ingenting som stack ut. Enkel klänning. Cendréfärgat hår samlat i en förvisso iögonfallande tjock fläta som föll ner över vänster axel. Det var ögonen som gjorde att hon inte kunde sluta titta. Ljust, ljust gröna, som vore de självlysande i mörkret. Hon borde väl ha tittat bort men hon kunde inte låta bli. Hon log och fick ett leende i retur.