En smakebit på søndag: Homo Sapienne

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har tillbringat den andra halvan av veckan med att vara hemma med en förkylning. En ganska lindrig sådan, ni vet en sådan där som man pre-covid hade gått till jobbet med i alla fall. Trots att jag tidigt försökte mota Olle i grind och gick hem redan vid lunchtid i onsdags så höll den i sig men jag tror och hoppas att peaken nåddes igår för hittills idag känns det bättre. Tråkiga bieffekter av förkylningen var att jag fick skjuta på en bokcirkel, meddela återbud till Ellens val-festen hos förlaget samt DNS-a halvmaran.

Positiva bieffekter blev att jag slökollade några tv-serier och filmer samt faktiskt tog mig i kragen och läste en del. Jag fick lite ny energi till mina utmaningar och läste några hyllvärmare. Det är många av mina hyllvärmare från 2013 som är gamla e-böcker vilka jag har på ipaden och jag orkar inte läsa dem i sängen utan helst i soffan. Det är möjigt att jag skulle kunna föra över några till min Letto men sen streamingen gjorde intåg i mitt läsande så har jag knappt använt Letton.

En av böckerna jag avverkade var Homo Sapienne av grönländska Niviaq Korneliussen. Boken handlar om fem ungdomar i Nuuk på Grönland vilka alla är HBTQ-personer vilka är bekanta med varandra. Boken är kort, poetisk och ungdomlig (får jag väl säga som numera medelålders) och smakprovet kommer från första kapitlet där vi följer Fia.

Peter. En man. Tre år. Tusentals planer. Miljoner middagsinbjudningar. Dammsugning och städning som ideligen rusar mot oändlighet. Falska leenden blir fulare. Torra kyssar stelnar som torkad fisk. Dåligt sex ska undvikas. Mina fejkade orgasmer blir mindre och mindre trovärdiga med tiden. Men vi planerar fortfarande.

Dagarna blir mörkare. Tomheten i mig utvidgar sig. Min kärlek smakar inget längre. Min ungdom blir gammal. Det so håller mig vid liv är döende. Mitt liv har blivit slitet, åldrats. Livet. Vilket liv? Mitt hjärta? Det är en maskin.