Jag minns inte var jag snappade upp den här boken först men jag har velat läsa den ett bra tag. En extra bonus för mina vidga vyerna-utmaning är att Niviaq är från Grönland vilket jag räknar som ett nytt läsland i min statistik. Jag tycker inte att Grönland och Danmark är riktigt samma sak även om de hänger ihop på ett plan. Det här är Korneliussens debutroman.

Homo Sapienne handlar om fem ungdomar i Grönlands huvudstad Nuuk. De festar, har kul, sviker varandra och befinner sig alla på hbtqi-spektrat. Det är Fia som lämnar sin man efter tre år och plötsligt inser att hon är kär i Sara. Sara som är ihop med Ivinnguaq som inte längre klarar av att Sara rör henne. Där finns Arnaq  som Fia får bo hos efter hon lämnat sin man. Hon festar hårt och och är kompis med Fias lillebror Inuk. Eller i alla fall trodde han att de var kompisar men så sviker hon honom.

Alla de här har egna berättelser som kommer fram i de olika kapitlen och boken är stundtals väldigt speciell skriven. Modern liksom, även om jag genom att skriva det känner mig uråldrig. Det är en mix av låttexter, dikter, berättande text, sms och brev. Det andra kapitlet består av brev och är det jag har svårast att ta till mig men efter det så kan jag knappt lägga boken ifrån mig och den bara växer och växer.

Alla vill ju bara få vara sig själva och i en så liten stad som Nuuk är det kanske inte alltid helt lätt. Det bor bara omkring 55 000 människor på Grönland varav ca 17 000 i Nuuk. Det är inte stort och jag kan tänka mig att det är tufft att vara normbrytande där. Jag tyckte mycket om Homo Sapienne och hade gärna läst mer av Korneliussen men hittar en recension inne hos Hanna på Feministbiblioteket av hennes andra roman, Blomsterdalen, vilken inte verkade vara så lik debuten och inte heller finns översatt till svenska. Men jag håller ögonen öppna i framtiden!

Förlag: Leopard förlag
Utläst: 17 september 2022
Mitt betyg: 4/5