Om icke vetekornet

om-icke-vetekornet

Den här boken ingick i kurslitteraturen på den kurs jag läste i våras men vi behövde bara läsa sex kapitel och jag hann inte mer då heller. Däremot kände jag att jag gärna ville läsa ut den och nu har jag till syvende och sist gjort det.

Boken utspelar sig några dagar före och fram till Uhuru – när Kenya blir självständigt 1963 samt ett par tillbakablickar för att vi bättre ska förstå historien. I berättelsens mittpunkt står Mugo, en man som av byn ses som en frihetshjälte efter en vistelse i koncentrationsläger. Som hjälte ombeds han att hålla tal vid Uhuru men han vill inte. Han är både tystlåten och introvert men ruvar också på hemligheter.

En annan hjälte från byn är Kihika, han var en kämpe med i Mau Mau-gerillan (vilka med våld kämpade för ett fritt Kenya) men blev förrådd och hängd några år tidigare. En annan Mau Mau-medlem planerar att avslöja förrädaren vid Uhuru för att äntligen skipa rättvisa. Vi möter också Kihikas syster Mumbi som uppvaktas av både Gikonyo och Karanja, slutligen väljer den ene men hamnar i trubbel.

Det är inte lätt att sammanfatta bokens handling utan att spoila men det är inte heller särskilt viktigt för dig som vill läsa den att få förhandsinfo. Det som är viktigt är att den här boken berättar om Kenyas frigörelse och den ger många både fina och såriga inblickar i hur både kampen och det koloniserade livet tedde sig för främst kenyanerna men även kolonisatörerna.

Jag har liksom aldrig riktigt tänkt på kolonialismen ordentligt förrän nu i år faktiskt. Jag menar, jag vet ju att fenomenet existerar men det är först när jag läste den här kursen och samtidigt fördjupade mig i annan litteratur som jag verkligen, verkligen började inse vidden av det hela. Det är helt galet att europeiska länder har klampat fram över världen och lagt under sig det de velat ha och utnyttjat och dödat människor, deras länder och tillgångar. Totalt skambelagt urkulturer och tvingat på dem kristendomen och europeiska språk.

Om icke vetekornet ger oss en bra bild av britternas framfart i Kenya samtidigt som Thiong’o problematiserar motståndsrörelsen användande av våld och skildrar det patriarkala samhället. Han ger oss en skrämmande inblick i hur britterna som är på väg att lämna landet tänker:

Allting verkade lugnt och fridfullt, tänkte Thompson, som nu vände blicken från gräsmattan till kemibyggnaden, det närmaste laboratoriet. Provrör efter provrör stod prydligt uppradade i fönstret. Skulle allt detta finnas kvar efter torsdag? I två månader, kanske: och sedan – provrör och bägare skulle vara sönderslagna eller ligga odiskade på cementgolvet, växthusen och drivbänkarna skulle vara fulla med ogräs, och skogen runtomkring, som han hade hållit i schack noga, skulle gradvis äta sig in över ett område, som var fullt av avskräde.

Boken spänner över stora generella ämnen som kärlek, svek, skuld, sorg och förlåtelse och allt i relation till det koloniala samhället. Det kan tyckas att boken handlar om många personer och att det är många bihistorier men det gör karaktärerna väldigt levande och de flesta har en relation till varandra. Jag är väldigt glad att jag läste ut den här boken och tänker fortsätta att utbilda mig själv kring kolonialismen och postkolonialismen.

Förlag: Modernista
Utläst: 3 juli 2021
Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: Om icke vetekornet

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit fin men innehållit en rad möten och ett onlineåtagande tre kvällar i rad; två föreläsningar och en bokcirkel. Det gick bra men blev kanske lite mycket. Annars har det rullat på bra planenligt, träningen går bra och våren kryper fram allt mer. Inte så himla mycket att säga om veckan helt enkelt.

Jag velade lite kring om jag skulle läsa Om icke vetekornet eller inte då den plötsligt blev frivillig i kursen jag går efter att det blev lite ändrade planer i kursplaneringen med en gästföreläsare. Jag tänkte att jag kanske kunde avvakta lite och läsa den i sommar men å andra sidan så har ju läraren valt ut den av en anledning och att den bidrar till förståelsen så jag påbörjade den nu ändå. Boken handlar om Kenyas frihetskamp i mitten av det förra seklet och huvudpersonen Mugo anses vara en hjälte. Jag älskar när ord på originalspråket får stå kvar i översättningen även om jag inte vet vad de betyder. Jag har hittills förstått att shamba är en odlingsplätt och jembe verkar vara någon slags hacka.

om-icke-vetekornet

Han tog en jembe och en panga för att falla i den dagliga rutin, som han kommit in i sedan han lämnade Maguita, hans sista fångläger. För att komma till sitt nya stycke shamba, som låg på andra sidan Thabai, måste Mugo passera de dammiga bygatorna. Och som vanligt upptäckte Mugo, att en del kvinnor hade gått upp före honom, att några redan var på väg tillbaka från floden med sina svaga ryggar dubbelböjda under vattenspänner, lagom tillbaka för att laga te eller gröt åt man och barn. Solen var uppe nu, och skuggorna av träd, hyddor och människor föll redan långa och smala.