Norska bokbloggen
Flukten fra virkeligheten  uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

För nästan två veckor sedan hade jag hetsläst halva Rädd att flyga för att försöka hinna klart till bokcirkelträffen. Jag hann inte men jag var inte heller särdeles imponerad av boken. Idag plockade jag ånyo upp den och läste andra halvan och den växte faktiskt. Smakbiten kommer från sidan 276 i den utgåva jag läser och vi tar del av huvudpersonen Isadoras tankar:

Ibland kan lukten av en sockerkaka eller en viss tvål (eller något annat vardagligt föremål) locka fram något för längesedan glömt barndomsminne. Och då sitter jag där och undrar hur många andra minnen jag har stoppat undan i olika skrymslen i mitt eget sinne.Min egen hjärna verkar i sanning vara det sista stora terra incognito och jag fylls av bävande undran när jag tänker på att jag kanske en dag kan upptäcka nya kontinenter där. Föreställ er att det försvunna Atlantis och barndomens alla sjunkna öar bara ligger där och väntar på att bli upptäckta! En inre rymd som vi aldrig har utforskat ordentligt. Världar inom världar inom världar. Och det fantastiska är att de väntar på oss. Om vi inte har lyckats upptäcka dem är det för att vi ännu inte lyckats bygga den rätta farkosten – rymdskeppet eller ubåten eller dikten – som ska ta oss dit.