Nattens drottning

Varje gång det kommer en ny bok av Simona så kastar jag mig över den och slukar den i en enda tugga. Så skedde även denna gång.

Kate är en ung tjej från förorten som tagit sig upp till toppen i nattklubbs-Stockholm och hennes klubb Kate’s är den allra hetaste. I hennes bagage lurar dock ett destruktivt förhållande med en man som än idag trycker ner och försöker utnyttja henne. Jacob Grim är en välpolerad men känslomässigt avstängd bankman som har en hemsk tragedi bakom sig. Såklart korsas deras vägar, till en början mest på kul men det finns chans på något mer om de bara vågar.

Som alltid välskrivet, underhållande och hett. Men börjar jag bli en van romanceläsare eller tycker jag att komplikationerna avtagit i omfattning under de senare böckerna? I tidigare böcker har ju huvudkaraktärerna nästintill avskytt varandra i perioder innan de hittat tillbaka. Men såklart kan man ju inte alltid köra med det kortet. Fint med den kompletterande kärlekshistorien även om jag ganska tidigt anar vilka det är, och kul att gamla karaktärer dyker upp igen. Då känns allting liksom på riktigt, som att du faktiskt går där i Simona-verse och stöter på en gammal goding här och en där. Vi måste ju kunna ha en Simona-maskerad snart, ”kom som din favoritkaraktär”. Jag skulle välja Beatrice alla gånger.

Jag känner mig lite distanserad till Kate mest för att hon är en sådan radikal motsats till mig. Eller egentligen inte , vi har faktiskt både en och flera beröringspunkter genom livet men det är ju framför allt den här excentriska partypinglan som mitt soffsittande tedrickande myssocke-jag inte alls kan förstå. Jacob är kanske mer lik mig och jag gillar hur hans tragedi vecklar ut sig. Inte så att jag njuter av det han gått igenom men jag kan tänka mig att det här är något som blir vanligare och vanligare i vår moderna värld och det är fint att det lyfts.

Favoriten kan ju dock inte vara någon annan än Kate’s hyresvärdinna Betty, den gamla damen med sina lätt vulgära broderier. Världen behöver fler riviga tanter och fler Simonaböcker men nu väntar jag snällt ännu ett år. Jag ser förresten galet mycket fram emot nästa bok efter det avslöjande Simona gjorde på Feelgoodfredagsintervjun!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 10 oktober 2021
Mitt betyg: 4/5

Med hjärtat som insats

Jag testar Bokus play just nu och blev väldigt glad när jag hittade Simonas nya bok där på utgivningsdagen i tisdags. Jag skulle egentligen läsa ut Vägen till Klockrike den kvällen men påbörjade istället den här. Sorry Harry men Simona lockar så mycket mer.

Sam är en kille från förorten som arbetat sig upp till en av Sveriges mest framgångsrika hotellkungar. Dessie är rikemanstjejen som gick emot familjens önskningar och blev yrkesmilitär för att så småningom landa hos ett säkerhetsföretag. Sam och Dessie har en sårig historia tillsammans, som ungdomar var de ett förälskat par men deras förhållande slutade abrupt med en händelse kantad av svek och lögner. Under åren har de försökt glömma varandra men så träffas de 15 år senare när Sam utsätts för hot och tar kontakt med just den säkerhetsfirman Dessie jobbar på. Han ber att få henne som sin livvakt vilket sätter dem bägge på prov.

Det här är den nionde boken av Simona jag läser, jag har ännu inte läst hennes novell, och allting startade med att jag via tips läste Överenskommelser i mars 2012. Sedan dess har jag sett fram emot varje ny bok och jag blir som alltid kungligt underhållen. Det är roligt att hon i den här boken återvänder till sin En enda-serie och några karaktärer därifrån dyker upp i birollerna.

Det som är annorlunda med just den här boken är att det finns en liten deckarplot med. Utöver kärlekshistoriens turer så är hoten mot Sam och vem som kan tänkas ligga bakom dem drivande för storyn. Det ger en ytterligare dimension till läsningen och även om jag ganska snart kan gissa vem som ligger bakom några av hoten så blir det extra spännande läsning.

Simona är alltid noggrann med att ha feministiska bad ass karaktärer och att lyfta sociala samhällsfrågor. I den här boken får hon med nästan allting och det kan kanske tyckas lite väl mycket men samtidigt så är vi många som brinner för inte bara en fråga utan faktiskt flera. Sam är klimatmedveten, strävar efter en inkludering och jämställdhet när han anställer folk och han undviker dessutom kött från landdjur. Sen gillar han ändå lyx och flärd vilket jag antar är lite oundvikligt i den här typen av litteratur då en romance i Raskens-stil kanske inte blir exakt lika underhållande.

Om Simonas kvinnliga huvudkaraktärer är tuffa, ofta kurviga, feministiska kvinnor som är matglada och med skinn på näsan så är de manliga alltid rent fysiskt en stereotyp machoman. En Thor à la Chris Hemsworth helt enkelt. Sen kompenseras det här genom att de är medvetna och omvårdande typer och Simona poängterar också att Dessie inte bara tänder på Sams utseende utan att även hans egenskaper är extremt viktiga för attraktionen.

På ett sätt upprätthåller ju dock det här machomanidealet normen om hur en man bör vara, eller snarare se ut. Heteroromance är förvisso fantasier för heterosexuella kvinnor på samma sätt som många tv- och datorspel avspeglar spelutvecklarnas fantasier där de kvinnliga hjältar har enorm byst och getingmidja och männen även här är muskelknippen. Simona har dock andra manliga karaktärer i sina berättelser som t.ex. Sams assistent Leo i den här boken som klär sig könsöverskridande utan att för den delen vara trans eller homosexuell.

Men skulle man kunna skriva en heteroromance utan den ladugårdsdörrsbreda mannen? Jag läser endast Simonas böcker så jag är inte tillräckligt bevandrad i romancevärlden. Jag har försökt med Nora Roberts men finner hennes karaktärer allt för tråkiga och intetsägande. Hur som helst så är den här boken precis lika bra som alla andra böcker Simona skriver. Det går liksom inte att bli besviken utan jag får exakt det jag förväntar mig; en välskriven bok med intressanta karaktärer som ger mig en stunds lättsam och härlig avkoppling.

Utläst: 16 oktober 2020
Mitt betyg: 4/5

Född ur elden (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det var sportlov, jag var förmodligen dödstrött och ville väl ha nåt lättsmält. Jag hade läst en Nora Roberts-trilogi förut och inte varit helt såld men tänkte att jag skulle ge en så pass känd och produktiv författare en chans till. Dessutom älskar jag Simona Ahrnstedts böcker och hon i sin tur älskar Roberts.

Vad handlar den om?
Maggie som får ärva (har jag för mig, eller så blandar jag ihop den med den andra Roberts-boken) en liten söt stuga på Irlands västkust och där gör hon glaskonstverk. En man kärar ner sig i henne och vill att de ska bli hop. Det vill inte hon till en början.

Vad tyckte jag?
Alltså, nej, Roberts är inte min grej. Ett plus för att det utspelar sig på Irland med mysiga miljöer och ja, det är romance så jag förväntar mig en enkel story men hennes karaktärer är så urbota trista och platta. Där Simonas hjältinnor är coola, roliga, tuffa och engagerande så är de här bara ointressanta. Sen blev det plötsligt lite magi i boken, vilket jag förvisso ofta gillar, men här blev det bara larvigt. Det här är första delen i en trilogi men jag kommer inte läsa fortsättningen.

Utläst: 25 februari 2018
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Allt eller inget (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag läser allt Simona skriver. (utom hennes novell, den glömmer jag jämt)

Vad handlar den om?
Om Lexia som efter ett rätt misslyckat första intryck kärar ner sig i sin nya chef, och vice versa. Eftersom det är romance så är det en berg och dalbana de måste över innan allt blir bra.

Vad tyckte jag?
Jag ljuger om jag säger att Simonas böcker ger ett bestående intryck men som tur är måste inte alla böcker det. Däremot ger de ett par timmars härlig underhållning med intressanta karaktärer, förvecklingar och så lite mycket hetta på det. Allt eller inget innehåller allt det här så läs, bara läs!

Utläst: 24 februari 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Bara lite till

Jag läser allt Simona skriver (utom hennes novell, det har inte blivit av ännu) och blev glad när jag på midsommaraftons morgon såg denna inne på bibblan. Äntligen skulle jag få en ny dos Simona!

Stella har precis ett kraschat förhållande bakom sig och i och med blev hon också jobb- och bostadslös. Hon bestämmer sig för att åka ner till stugan hon ärvt i Laholm för att sälja den till en affärsnisse. Men hon är inte riktigt förberedd på lantlivet och dras in i en massa intriger och svåra beslut.

Jag tyckte om boken, det gjorde jag. Jag gillar som alltid Simonas sätt att skriva och hur hennes kvinnliga karaktärer alltid har skinn på näsan och hur hon lyckas få in samhällskritik. Men storyn på sina håll lite väl osannolik och enkel. Nu äger jag inga Louboutin och för den delen knappt några högklackade skor alls men skulle man verkligen åka till vischan i ett par såna skor? De kommer ju väl till pass längre fram och jag förstod att hon drog i all hast men nja. Sen går det väldigt fort innan Stella och Tor får varandra, det är ju halva nöjet med romance (fast den här anges som feelgood?) att sitta och bli frustrerad över att kärleksparet inte hittar till varandra. Å andra sidan har de en del problem att övervinna efteråt men överlag är det en lite plattare dramaturgi än vad jag tycker det brukar vara hos Simona. Jaja, det var en härlig sommarläsning och jag ser mycket fram emot nästa bok!

Utläst: 19 juni 2020
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

En enda natt (måndagsmikron)

Titel: En enda natt
Författare: Simona Ahrnstedt

Förlag: Forum
Sidantal: 500
Utgivningsår: 2014

Utläst: 10 juli 2015
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
För att jag läser alla Simonas böcker.

Vad handlar den om?
En feministisk stenhård överklasskvinna som arbetarklassbakgrundskillen (men nu stenhårt framgångsrik företagsledare) försöker få på fall av inledningsvis onda avsikter. Glamour, feminism och kärlek!

Vad tyckte jag?
Jag har lite svårt för efternamnet de la Grip men Simonas böcker är alltid härlig läsning!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Wishlist Wednesday – En enda risk

Wishlist WednesdayWishlist Wednesday handlar om att vi ska dela med oss av böcker vi gärna vill lägga vantarna på! Jag tyckte att det kunde vara en bra grej för mig att hoppa på i år då jag i princip inte får läsa andra böcker än de i min hylla.

I förrgår presenterade Simona Ahrnstedt omslaget till den tredje och sista delen i hennes nya romance-serie. Jag hade aldrig läst romance, eller ens trott att jag var intresserad, innan jag fick hennes debutbok (som jag älskade!). Nu har jag läst alla hennes fem böcker och ser fram emot denna som kommer i augusti. Ni läser väl hennes blogg förresten? Den handlar om allt från katter och tedrickande till hemskheter som händer i världen.

en enda risk

 

Sommarlov med Kulturkollo: #läserjustnu

Fram till kl 19 idag så slukade jag En enda natt av Simona Ahrnstedt. När jag läst ut De skandalösa för några år sedan så kände jag mig mätt på romance och därför hoppade jag aldrig på En enda natt när den kom. Sen föll det sig så att en tjej i bokcirkeln hemskt gärna ville gå till Hallwylska vid nästa träff. Detta krävde en bok som handlade om sent 1800-tal varpå jag föreslog Överenskommelser. Förslaget bifölls och jag läste om den i helgen vilket gjorde att jag faktiskt kom in i ett litet romance-mood. Eller rättare sagt Simona-mood för jag är inte nyfiken på någon annan romance utan jag är liksom all-in-Simona, hon är ju bara så cool och skriver riktigt bra och jag är övertygad om att hennes böcker räcker för mig. Bevisligen så duger de ju till att läsa om också så varför blanda in fler författare?

Så, ska jag vara riktigt ärlig så läser jag faktiskt inget alls just precis NU. Förmodligen blir nästa bok en barnbok (ett recex). För det var ju recex jag skulle läsa egentligen i början på juli hade jag bestämt. Det kom bara lite romance emellan.

Lucka 14 – Överenskommelser

julkalender 2014

Överenskommelser var min första romancebok och av de tre jag läst är det också den jag håller högst. Simona skriver väldigt bra, både historiskt, historiemässigt och de mer heta bitarna. Nu är detta ingen genre som jag kände ett jättestort behov av märkte jag allt eftersom och just därför är denna riktigt bra!

Läs vad jag skrivit tidigare om boken här.

Ge den till: Kompisen som behöver lite hetta i sitt liv.

c3b6verenskommelser

Mina möten med genrer 2012 – del 1

Som jag tjatat om ett par gånger kom jag ordentligt igång med min läsning igen under förra året. Läsning i kombination med bloggande ger läsningen nya dimensioner och ett av mina favoritämnen att vara totalt förvirrad över är genrer. Det här kommer nog bestå men det jag ville göra nu var att delge lite av mina erfarenheter av olika genrer jag läste under 2012:

Den ”vanliga” skönlitteraturen

Denna stackars genre som inom litteraturen inte får heta något särskilt. Inom film hittar vi genren Drama och om vi applicerar den benämningen på litteraturens motsvarighet hittar jag många favoriter här. Gärna vardagliga betraktelser där vi lär känna människor, deras inre tankar och känsloliv och deras handlingar. Stoppar man in lite overkliga inslag så älskar jag det allt som oftast (Hej Murakami, hej Havsmannen) men när man stoppat in en viss mängd så hamnar man i

Fantasy

Som ren fantasy tänker jag mig typ Game of Thrones eller Sagan om Ringen och något dylikt läste jag inte förra året. Däremot t. ex. Amatka och Cirkoli vilka bägge utspelar sig på starkt fiktiva platser och som jag gillade väldigt mycket. Udda verklighet var en av årets absoluta favoriter och den gills väl som urban fantasy, hur fallet är med Smittad vet jag inte. Är det urban fantasy, drama med overkliga inslag eller kanske bara vampyravdelningen? Hur som helst så känner jag att urban fantasy och dystopier är två genrer jag håller starkt av.

Romance

Den här genren mötte jag med Överenskommelser, en annan av förra årets starkaste läsupplevelser. Jag fullkomligen älskade den och kommer att läsa allt Simona skriver men jag känner inget som helst sug efter att läsa fler författare i den här genren.

Andra delen om deckare, skräck, spänning och ungdomsböcker hittar du här.