Skuggland

Hyllvärmare nr 2 i år blev, helt enligt planen, Skuggland. Den bok som jag vann i en tävling för nio år sedan som lärarstudent och som sedan dess har blivit stående i hyllan.

Det är 80-tal och Erik växer upp i ett villaområde någonstans i Sverige i en spektakulär villa som hans pappa ritat åt hans mamma. Han är bästa kompis med grannpojken Erik och de hänger ofta hemma hos honom och spelar Shadowland, spelet som hans pappa – den ständigt frånvarande Ambassadpappan – har skickat. De lyssnar också på Michael Jackson och befinner sig i gränslandet mellan åren där man bygger med lego och åker snowracer och åren där klassdicso med hångel gör entré.

Grann-Erik vet inte alltid riktigt hur man ska bete sig och kan säga lite såna där konstiga saker som de andra i klassen reagerar på. Men han är Eriks bästa vän och Erik lyckas hålla dem på rätt sida av acceptansstrecket, de är inte så där helt utanför som några andra pojkar i klassen, men de är heller inte riktigt med. En dag börjar Marcus i klassen och snart är det inte Erik och Erik längre utan Grann-Erik och Marcus. Tills den dag då det inte är de heller för de har försvunnit spårlöst ut i natten.

Berättelsen utspelar sig främst i dåtid men vi möter också Erik i nutid i kortare passager. Den rör sig in och ut genom tid och rymd, känslor och tankar och trots att jag typ aldrig läser poesi så är det som en pollett trillar ner när jag läser att Jonas Brun både skriver och översätter poesi (bl.a. Louise Glück) för det vilar något poetiskt över hela texten.

Det är en återkommande scen. Det är hela barndomens scen. Den upprepas gång på gång. Det är ur den allting flödar:
Jag går ner för en trappa, eller jag öppnar en dörr eller ser in genom ett fönster. Jag ser utan att själv bli sedd och jag ser något som inte var avsett för mina ögon, något som jag sedan inte vet var jag ska göra av.

Det här är ingen thriller med en kommissarie som löser fallet till slut utan det är en minnesskildring från en barndom som slutar i ett trauma. Vi får en djup inblick i Eriks liv trots att det emellanåt är fragmentariskt. Det är en fantastisk teckning av alla de svårigheter, händelser och detaljer som utgör barndomen och det är Eriks minnen som styr berättelsen. I början av boken tyckte jag det var lite märkligt att det var så långa och detaljerade beskrivningar av hur huset såg ut och av spelet Shadowland som killarna spelar men ju längre in i boken jag kom desto vettigare tedde de sig. Det är just Eriks minnen och det här är de detaljer han hållit fast vid.

Skuggland är fascinerande läsning och en berättelse som långsamt kryper in under huden på dig. Jag blir genast nyfiken på att läsa mer av Jonas Brun och undrar hur jag kunnat missa honom i så många år. Förutom att han stått framför min näsa i ca nio år då…

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 21 februari 2021
Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: Skuggland

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Ännu en vecka där jag varit trött, trött, trött efter jobbet. Så pass att jag surt muttrade till min sambo att jag slutat träna då det är så det känns. Som tur är har helgen varit fin, jag har läst och bloggat mycket, broderat en del och känt mig lite piggare. Men jag önskar ju att jag kunde vara lite pigg efter en dag på jobbet också.

Jag har läst typ fyra barnböcker den senaste veckan och lyssnat på Utloggad av Lily Emme, men också kommit en bit i Skuggland. Jag gillar den så här långt även om den innehåller märkliga passager som i detalj beskriver hus och tv-spel. Jag googlade Jonas Brun och såg att han bl.a. översätter Louise Glück och själv skriver en del poesi och det kan jag tänka mig när jag läser den här boken.

I källarrummet kunde tiden stå stilla. De stora systrarnas avlägsna ljud. Lego-bitarna som fogades samman av våra händer. Erik hade ett medfött ordningssinne som övriga i hans familj saknade (systrarna tycktes alltid sprida nagelfilar och hårnålar omkring sig och efter Catrin löpte ett tunt jämnt spår av cigarettaska). När resten av huset oftast såg ut som att kriget kommit, var Eriks rum möjligen lite dammigt. Till och med sitt Lego lyckades han hålla inom fasta ramar på mattan, till skillnad från mitt, det fick ben och tog sig långt bort från mitt rum och in i dammsugaren som – när man hörde det där särskilda klirret som uppstår i ett dammsugarrör när den slukar en Lego-bit – måste bändas upp och påsen rotas igenom till man återfann den grådammig plastbiten, längst inne i dammsugarpåsens ljumma och mjukt ludna djup. Sådant hände aldrig hemma hos Erik.

Hett i hyllan: Skuggland

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Nu har jag jobbat hela två dagar och är trött men full av idéer. En av de roligaste saker jag vet är att planera och som lärare får man ju göra det en hel del! Jag behöver också planera eller åtminstone välja ut en ny bussbok. Frihet som jag ännu läser är tjock och inbunden och Proust som jag ska börja med har jag förvisso som e-bok men jag vill nog läsa den hemma. En annan oavslutad e-bok är Gösta Berlings saga som jag aldrig kom igenom i våras men den vill jag också läsa hemma i lugn och ro. Bussboken ska vara en lätt och lättläst pocket vilket gör att inte heller veckans heting passar in. Det är nämligen Skuggland av Jonas Brun. Jag vann den i en utlottning hos tidningen Studentliv i maj 2012 och jag blev nyfiken då den beskrevs som att den skildrar pojkars vänskap på ett nytt sätt. Inte tillräckligt nyfiken för att läsa den på en gång tydligen men jag har i alla fall hört bra saker om den. Jag undrar om den inte vann något pris och blev den inte teater också? Hur som helst så vill jag ännu läsa den så den får stå kvar i hyllan bland övriga hetingar!

skuggland