Modeslavar

 

Förra våren var jag på en feministisk marknad där jag hittade denna på bokbordet. Jag hade inte tidigare hört talas om den men eftersom jag hade ett spirande intresse för kläder och klädindustrin blev jag nyfiken.

Modeslavar är en reportagebok från 2016 där journalisterna Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom själva besökt olika fabriker i ex Bangladesh, Burma och Kambodja. Det är också en historisk genomgång av den svenska klädindustrin som en gång blomstrade i Borås samt ett besök i den by som H&M’s Stefan Persson köpte på den brittiska landsbygden.

Det är inte många solskenshistorier i boken utan snarare tvärtom en hel del obehagliga och ofattbara redovisningar av hur villkoren ser ut för de textilarbetare som producerar våra kläder. Idag läste jag just följande på Instagram:

If you love fashion
Please also love the people that make your clothing

Jag tror att en del är att vi inte vet men en hel del är att vi är så fruktansvärt bra på att blunda för saker vi vet men inte vill se. Jag blundade själv i många långa år för hur mjölkindustrin såg ut innan jag blev vegan. Idag skäms jag för att jag blundade så länge. Problemet är att vi ofta har så långt emellan producent och konsument idag. Om klädbutikerna låg vägg i vägg med fabrikerna skulle det kännas som att du gjorde samma fynd då?

Klädindustrin flyttade från Borås ut i Europa, sen bort till Kina och därefter Kambodja, Burma och Bangladesh. Idag tittar man på att etablera sig i bl.a. Etiopien eftersom att efter ett tag på samma plats börjar arbetarna att kräva högre löner och det ställs krav på fabrikerna. Det jävliga är att allt är så snårigt och ingen har ansvar för mer än en liten bit. För arbetarna så handlar det många gånger om att ha ett skitigt, farligt, underbetalt jobb, eller inget jobb alls.

Företag och statsmakter kan definitivt göra mer men vi som konsumenter kan också påverka. Det viktigaste rådet är verkligen: Tänk efter före, behöver du verkligen det där plagget? Zeng Youduan, en textilarbetare i Kina uttrycker det:

Hur många plagg köper varje person utomlands? Jag kan inte förstå vart alla de här jeansen egentligen tar vägen? Finns det verkligen folk för att bära allihop?

Boken är psykiskt tungläst emellanåt men den är ändå enkel att läsa. Den är också oerhört viktig, intressant och sätter fart på din hjärna på gott och ont. För du kommer att bli bestört, beklämd och frustrerad men kanske också piskad att äntligen börja ta ansvar för dina klädinköp. Egentligen förespråkar jag inte olika typer av shaming eller att ge folk ångest utan jag försöker att föregå med gott exempel och förhoppningsvis inspirera någon den vägen. Men ibland kan det också vara bra med lite reella krassa fakta om saker och ting. Läs boken!

Utläst: 31 december 2018
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

En smakebit på søndag: Modeslavar

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Fast att jag har jullov sedan en vecka tillbaka så har jag inte läst så mycket. Först lades det ju tid på julstäd och lite matfix inkl. tårtbak. Sen började jag långsamt att varva ner genom att bl.a. surfa och maratonkolla olika Star Wars-filmer. De senaste två dagarna har jag ägnat mycket tid åt Barnboksprat. Det har varit lite trögt där ett tag men nu är vi några stycken som håller på att strukturera upp och fixa inför en mer aktiv framtid. Just nu har vi ett inlägg ute där vi faktiskt söker fler skribenter så kika gärna in där om du är nyfiken!

Men lite har jag såklart läst och boken jag håller på med nu är Modeslavar. Ingen solskenshistoria direkt. Jag har ju förutsatt mig att bli mer klimatsmart nästa år och särskilt när det gäller kläder. Jag är redan bil-lös kollektivåkande vegan som extremt sällan flyger så man får ju göra skillnad där det går. Några fler saker kan och ska jag såklart bidra med, jag tror faktiskt inte ens vi har miljömärkt el! Hur som helst så är jag ingen stor klädkonsument så att göra genomtänkta etiska miljömässiga inköp och inte lockas av reaklipp kommer inte bli något problem för mig. Redan nu när jag går in i ett köpcentrum så liksom ser jag att det finns kläder men jag vet att de inte är för mig så jag negligerar dem. Precis likadant känner jag när jag går förbi köttdisken. Min största personliga utmaning kommer bli att börja köpa second hand. Jag har haft en aversion mot det men många trevliga människor har övertygat mig om att jag bara är fåniga. Kolla ex in facebookgruppen Circular Fashion Challenge 2019 om du också går i klimatsmarta klädvalsplaner!

Modeslavar är i alla fall en reportagebok som visar fast fashion-industrins smutsiga baksida med usla villkor och hemska miljöer för arbetarna. Smakbiten kommer från s. 18-19 och kapitlet handlar om arbetare vid en fabrik i Burma/Myanmar som bl.a. H&M handlar ifrån. Vi får läsa om deras dåliga villkor och att barnarbete förekommer trots företagens s.k. uppförandekoder om att det inte ska göra det.

– Om det kommer kontrollanter ska vi säga att vi bara jobbar två timmar övertid, säger Myat.

I själva verket handlar det regelmässigt om mellan fyra och sex timmar mer per dag än den lagstadgade arbetsdagen på åtta timmar, enligt flickornas beskrivning. Det är siffror som vi fått bekräftade av ett flertal av Centurys arbetare under de år vi granskat fabriken. Flickorna bekräftar också det som Zu Zu vittnade om vid vårt första besök:

– Alla som är under 18 år får ledigt inför kontroller, säger Maw Maw.