Förra våren var jag på en feministisk marknad där jag hittade denna på bokbordet. Jag hade inte tidigare hört talas om den men eftersom jag hade ett spirande intresse för kläder och klädindustrin blev jag nyfiken.
Modeslavar är en reportagebok från 2016 där journalisterna Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom själva besökt olika fabriker i ex Bangladesh, Burma och Kambodja. Det är också en historisk genomgång av den svenska klädindustrin som en gång blomstrade i Borås samt ett besök i den by som H&M’s Stefan Persson köpte på den brittiska landsbygden.
Det är inte många solskenshistorier i boken utan snarare tvärtom en hel del obehagliga och ofattbara redovisningar av hur villkoren ser ut för de textilarbetare som producerar våra kläder. Idag läste jag just följande på Instagram:
If you love fashion
Please also love the people that make your clothing
Jag tror att en del är att vi inte vet men en hel del är att vi är så fruktansvärt bra på att blunda för saker vi vet men inte vill se. Jag blundade själv i många långa år för hur mjölkindustrin såg ut innan jag blev vegan. Idag skäms jag för att jag blundade så länge. Problemet är att vi ofta har så långt emellan producent och konsument idag. Om klädbutikerna låg vägg i vägg med fabrikerna skulle det kännas som att du gjorde samma fynd då?
Klädindustrin flyttade från Borås ut i Europa, sen bort till Kina och därefter Kambodja, Burma och Bangladesh. Idag tittar man på att etablera sig i bl.a. Etiopien eftersom att efter ett tag på samma plats börjar arbetarna att kräva högre löner och det ställs krav på fabrikerna. Det jävliga är att allt är så snårigt och ingen har ansvar för mer än en liten bit. För arbetarna så handlar det många gånger om att ha ett skitigt, farligt, underbetalt jobb, eller inget jobb alls.
Företag och statsmakter kan definitivt göra mer men vi som konsumenter kan också påverka. Det viktigaste rådet är verkligen: Tänk efter före, behöver du verkligen det där plagget? Zeng Youduan, en textilarbetare i Kina uttrycker det:
Hur många plagg köper varje person utomlands? Jag kan inte förstå vart alla de här jeansen egentligen tar vägen? Finns det verkligen folk för att bära allihop?
Boken är psykiskt tungläst emellanåt men den är ändå enkel att läsa. Den är också oerhört viktig, intressant och sätter fart på din hjärna på gott och ont. För du kommer att bli bestört, beklämd och frustrerad men kanske också piskad att äntligen börja ta ansvar för dina klädinköp. Egentligen förespråkar jag inte olika typer av shaming eller att ge folk ångest utan jag försöker att föregå med gott exempel och förhoppningsvis inspirera någon den vägen. Men ibland kan det också vara bra med lite reella krassa fakta om saker och ting. Läs boken!
Utläst: 31 december 2018
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus
Pingback: Lästips på temat hållbart mode | Bokdivisionen