Etikett: tuktans ljuva år

Tisdagtrion: Författare eller handling från tysktalande land

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg4 kommentarer

Ugglan och bokens Tisdagstrion handlar om att tipsa om tre böcker på veckans tema och att ta del av andra deltagares tips.

Veckans tema: Författare eller handling från tysktalande land

Tyska böcker är verkligen ingenting jag lyckats särskilt väl med. Jag har läst få och av dem så är det inte många jag uppskattat. Schweiziska och österrikiska författare är det lika illa ställt med. Jag får helt enkelt hoppas på boktips från er andra!

Körsbärslandet av tyska Dörte Hansen är åtminstone en fullpoängare! Jag tyckte mycket om att läsa om det gamla huset och dess invånare och kommer definitivt läsa mer av Hansen.

Tuktans ljuva år av schweiziska Fleur Jaeggy skildrar tiden på en internatskola i Schweiz. Jag gav boken en 3:a och skrev så här: ”Vi kommer aldrig berättaren riktigt nära och boken lämnar inga djupare spår hos mig även om jag tycker den är märklig, förunderlig och intressant när jag läser den. ”

Älskarinnorna av österrikiska Elfriede Jelinek är en bok jag ångrar att jag gallrat ut. Inte för att jag älskade den, den fick också en trea men jag hade ändå gärna haft den i min samling idag. Så här skrev jag om boken 2014: ”Det är en väldigt annorlunda bok det här och det är svårt att sätta ord på den. I princip så är det en väldigt, väldigt mörk, rå och dyster skildring av patriarkatet och hur kvinnor inte är värda ett enda dyft.” Jag beklagade mig också över de många upprepningarna vilka jag sedermera kommit att älska hos t.ex. Vigdis Hjorth så därför är jag lite nyfiken på om jag skulle tycka annorlunda om den idag.

Tuktans ljuva år (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Varför läste jag den?
Mars månads bokcirkelbok hos Stäppvargarna blev den här. Vi har ju rotationsdiktatur när det gäller att välja böcker vilket gör att man får läsa en hel del man kanske inte alls tänkt sig. Superkul!

Vad handlar den om?
På baksidan står det att berättaren heter Eva men jag uppfattade aldrig det. Hon är inledningsvis 14 år och går på internatskola i Schweiz. Berättaren är gammal när hon återberättar sitt liv så boken är en ganska flyktig berättelse om livet på internatskola med nedslag i olika detaljer. Berättelsen fortsätter även fram till nutid men fokus är på internatåren. Det är flickor med frånvarande familjer, det är rivalitet, relationer, regler och vuxenblivande. Det är känslor som aldrig får komma fram och det är mycket ensamhet och längtan.

Vad tyckte jag?
Jag hade aldrig ens hört talas om Jaeggy men har sedermera lärt mig att hon är född i Schweiz, själv har gått på internat och numera bor i Italien. Boken är endast 110 sidor lång vilket var fantastiskt då jag haft en enorm lässvacka av både tidsbrist och personliga skäl under hela vårterminen. När jag bläddrar i den nu så tänker jag just att den är full av levande moment men den är samtidigt så sval och distanserad. Vi kommer aldrig berättaren riktigt nära och boken lämnar inga djupare spår hos mig även om jag tycker den är märklig, förunderlig och intressant när jag läser den. Det finns mycket under ytan som dock fläktar förbi lite för lätt. Alla meningar är väldigt korta och formen ger såklart tyngd åt berättelsen eftersom den består av minnesfragment men förmodligen är det också det som gör att den inte riktigt når in under huden på mig.

Förlag: Nilsson förlag
Utläst: 28 mars 2022
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En smakebit på søndag: Tuktans ljuva år

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg17 kommentarer

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har minst sagt haft fullt upp de senaste två månaderna och varken haft tid eller energi att lägga på läsning. Jag har påbörjat ett antal böcker, tackat nej till bokcirklar och lagt upp ett ynka fåtal Instagrambilder. Den kommande veckan har jag återigen två bokcirkelträffar men nu har jag åtminstone en intention att delta och jag har påbörjat bägge böckerna och haft en viss läsro.

I den ena cirkeln är det Tuktans ljuva år som gäller. Fleur Jaeggy var för mig helt okänd innan den här boken dök upp på vår agenda. Den skildrar inledningsvis en flicka som växer upp på olika internatskolor som lär känna den perfekta Frédérique och hur hon verkar utveckla en smärre besatthet av denne. Jag vet dock inte vartåt det barkar då jag bara läst ca en tredjedel. Boken är för övrigt endast 110 sidor lång vilket känns som en gudagåva när man ska komma igång med läsningen igen.

 

Från allra första dagen ville jag vara med henne, och vara med henne innebar i själva verket att ikläda sig hennes själ, bli hennes medbrottsling, försmå alla andra. Ett slags blodspakt, ett systerskap. Detta från allra första dagen, från det ögonblick hon kom in för sent i matsalen. Eller också var jag tvungen att underkasta mig en rit som hon ledde. En dag sa hon till mig att hon direkt lagt märke till mig, men hon sa det bara för att göra mig glad, även om hon aldrig brukade säga någonting bara för att göra någon glad. Det är möjligt att hon en gång hade sagt att jag var vacker.