Underbarn

I maj läste vi och diskuterade Underbarn i en av mina bokcirklar. Det var min andra Roy Jacobsen och jag älskade verkligen De osynliga men har ännu inte kommit mig förr att läsa vidare om Ingrid, men jag ska.

I Underbarn kretsar det kring Finn som växer upp med sin mamma i en förort till Oslo på 1960-talet. Hans pappa lämnade dem tidigt för att bilda ny familj men omkom sedan i en arbetsplatsolycka. Finn har en halvsyster från pappa men de har aldrig haft någon kontakt förrän en dag när flickan riskerar att hamna på barnhem. Hans mamma bestämmer sig för att ta sig an flickan och det rör till det ganska mycket i Finns liv. Samtidigt har de en inneboende, eller inhysingen som han kallas, och han deltar i Finns liv på både gott och ont.

Det här är en väldigt bra uppväxtskildring av hur det är att vara ett lite fattigare förortsbarn på 60-talet. Eller, jag levde ju inte då men allting känns så himla tidstypiskt och det är både intressant och många gånger roligt. Det finns många referenser till både omvärldens händelser och det vardagliga livet. Som t.ex. blommiga tapeter och den första tv-apparaten.

Finns halvsyster visar sig vara inte riktigt som de andra barnen och det är inte alltid en lätt match för varken mamma eller Finn med den nya familjekonstellationen. Inhysningen Christian är svår att få grepp om och inte ens efter att jag läst ut boken vet jag riktigt hur jag ska förhålla mig till honom.

Jag lyssnade på boken och efter att ha kommit över det inledande störningsmomentet att Finn refererade till mamma som morsan hela tiden, vilket ju var tidstypiskt men ändå skavde lite i mina öron, så gillade jag inläsningen. Boken nådde dock inte hela vägen fram till mig utan den kändes kanske lite distanserad men den var väl läsvärd och en bra bokcirkelbok.

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 maj 2021
Mitt betyg: 3/5

 

En smakebit på søndag: Underbarn

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Som jag skrev igår så blev jag äntligen klar med min tenta igår kväll. Jag påbörjade den förra helgen och avslutade igår. Jag har inte skrivit på den i veckan utan ägnat min lediga tid åt att kolla klart på säsong tre och fyra av The Crown. Jag har knappt orkat läsa utan bara laddat för att orka skriva klart tentan och nu är det alltså gjort! Egentligen behöver jag ju inte skriva tentan då det är en kurs ag bara läst för min egen bildnings skull men det bor en liten duktig flicka i mig som gillar att samla högskolepoäng så då behöver man tentan. Jag har lite mer än 400 hp just nu och några fler poäng på väg in både nu och i höst hoppas jag. 🙂

Lyssnat på bok har jag dock orkat göra och igår morse lyssnade jag klart på Underbarn av Roy Jacobsen. Jag tyckte väldigt mycket om hans De osynliga och den här var också läsvärd men kanske inte fullt lika bra. Jag vill dock gärna läsa vidare i trilogin som De osynliga inleder längre fram. Underbarn handlar om en pojke och hans ensamstående mamma i en förort till Oslo på 60-talet. I början av boken håller de på att måla om i vardagsrummet när grannfrun kommer in och föreslår att de ska köpa tapeter.

underbarn

På vardagsrumsväggarna hos familjen Syversen såg vi alltså för första gången den storblommiga tapet som under sextiotalet skulle göra om norska arbetarhem till små tropiska djungler, med spinkiga bokhyllor av teak och eleganta mässingsbyglar, och en brun-, beige- och vitrandig hörnsoffa belyst av av små osynliga lampor som satt monterade likt blinkande himlakroppar under hyllorna.

Jag noterade den lite svala distansen i morsans blick, först en flickaktig förtjusning som kunde vara i tre fyra sekunder, visste jag, innan den övergick i en naturlig försagdhet, som i sin tur skulle utmynna i en realistisk grundinställning: Nej, det där har inte vi råd med. Det där kan inte vi göra. Eller: Det där är ingenting för oss och så vidare.