Jag hade länge velat läsa Norra Latin och blev glad när jag fick ärva den av en bokcirkelvän sommaren 2018. Sen dröjde det drygt två år innan den lästes men det blir ju lätt så. En bra grej med det var att den hunnit bli en hyllvärmare så jag fick extrapoäng i mitt eget påhittade system. 🙂

Norra Latin utspelar sig i en fiktiv värld där Norra Latin fortfarande är en gymnasieskola och det finns en väldigt populär teaterlinje där. In på denna skola kommer bl.a. Clea, den festande kändisdottern med en skådespelarmamma, och mer seriösa Tamar från Östersund med skådespelardrömmar. Boken berättas växelvis från deras respektive synvinkel.  På intagningsprovet är Tamar så nervös att hon ber högre makter om hjälp. Föga anade hon att detta väckte en ondska i skolan som länge slumrat där.

Boken inleds med en scen från slutet så berättelsen som växer fram blir en bakgrund och förklaring till vad det var som egentligen hände. Parallellt med skolans mysterium lär vi känna tjejerna och deras tonårsliv bättre. Tamar har alltid haft lätt för att få kompisar och hängt med sitt lilla gäng men i Stockholm har hon svårt att finna vänner och sin plats i skolans hierarki. Alla andra verkar liksom redan höra ihop. Clea, hennes pojkvän Tim och deras bästa vänner är redan en del av societeten och de festar och tar inte skolan så seriöst. Samtidigt har de en massa andra problem med frånvarande fäder etc.

Det här är lite löjligt men jag har svårt att sympatisera med Clea och hennes vänner, trots att jag förstår att de egentligen inte mår så bra. Jag har bara alltid haft lite svårt för folk som anser att de är något speciellt eller förmer. Samtidigt skriker jag bara nej, nej, nej när hon dansar efter Tims pipa och vill öppna hennes ögon. Men såklart växer Clea och det blir ganska bra till sist.

Själva boken tycker jag dock om och det är en bra skildring av olika ungdomar och de problem de möter. Språket är som alltid trovärdigt och jag älskar små researchdetaljer som att dagstidningarna på 40-talet rapporterade om gymnasisters bandymatcher. För jag antar att det är sant. Världen var inte lika stor då och utrikeskorrespondensen inte så snabb. Sättet hon blandar modernt ungdomsliv med mer uråldriga riter och mystiska ondskefulla händelser är precis lika bra som i Engelforstrilogin. Men det är inte en läskig skräckbok utan mer magi och lite rysligheter. Den verkliga världen är för den delen rätt otäck ibland den med. Sara är lätt på min lista över favvoförfattare och jag kommer lätt att läsa allt hon ger ut fastän jag tillstår att jag inte läst hennes barnböcker. Ännu.

Utläst: 12 september 2020
Mitt betyg: 4/5